Star Wars: The Force Awakens är en väldigt underhållande film. Dock så är det hela tiden väldigt svårt att avgöra hur mycket av det bra som är på filmens egna meriter och hur mycket som bara bygger på ens tidigare relation till Star Wars, förutsatt att man har en. När John Williams välkända huvudtema dundrar igång och textväggen börjar krypa uppåt mot en stjärnfläckad bakgrund så är det svårt att inte känna något, och låt oss vara ärliga ett ögonblick - man skulle inte känna samma sak om det inte var för att man tas tillbaka till hur man kände inför de första filmerna.
Jag har inte hunnit fundera nog mycket på den för att göra en genomtänkt eller välstrukturerad recension, så jag kör på att lista det bra och det dåliga och hoppas att en bild kan formas från det.
Det dåliga:
Tempot och/eller spellängdenDet är lite svårt att avgöra exakt vart det här problemet ligger, men jag tror att man helt enkelt har fått varit lite för brutal i klippningen för att hålla nere speltiden en aning, men det kan också vara att manuset försöker göra lite för mycket. Svårt att säga som sagt. Vad än det är blir resultatet att jag kände att jag gärna hade velat lära känna karaktärerna lite närmare, och även att vissa delar känns en aning för stressade. Konsekvenserna av vissa handlingar och uppbyggnaden till andra går helt enkelt lite för fort.
De gamla rävarna
Det här smärtar en aning att säga, men faktum är att varken Harrison Ford eller Carrie Fisher riktigt kan bära upp sina dramatiska scener lika väl som sina yngre motspelare. Jag tror att de nog gör sitt allra bästa, men för mig räckte det inte riktigt hela vägen dit jag hade önskat att det skulle. Det är klart att vissa av deras scener, både individuella och tillsammans gav mig lite gåshud här och var, men jag är rädd att mycket av det helt enkelt är nostalgi. De är inte dåliga, bara inte lika bra, eller bitvis ens bra nog. Ledsen smileyface.
Slutet
Allt beror på vad de gör i nästa film, men jag hade nog önskat att filmen tagit slut fem minuter tidigare. Den sista delen hänger lite som en tarm från ett annars väldigt gediget paket.
Huvud, axlar, knä och tå
Det bra:
VärldenVi älskar väl alla galaxen långt, långt borta. Som tur är får vi återvända till den igen. Den känns samtidigt bekant och ny och fräsch. Som att komma hem till sitt barndomshem igen, men snart upptäcka att det rivts ned och ersatts med en exakt kopia med en massa nya fräcka prylar som självgående dammsugare.
Nytt blod
De nya karaktärerna är väldigt behagliga att vara runt. De är roliga, sympatiska och har sina egna distinkta personligheter och svårigheter. Kanske ännu viktigare är att de alla är duktiga skådisar. De som får bära det tyngsta lasset är John Boyega och Daisy Ridley. Båda relativt okända talanger och det är kul att se att de klarar att bära filmen utan större hjälp från de gamla rävarna.
Skurken
Kylo Ren är en skurk värdig Star Wars. Det är inga dåliga betyg i en filmserie med en av de mest ikoniska skurkarna i filmhistorien. Adam Driver, som verkar vara konsekvent bra i allt han är med i, andas liv i karaktären, och han har en personlighet som egentligen inte liknar något vi sett under de sex tidigare filmerna. Att använda Driver i rollen är ett genidrag som egentligen låter rätt illa på pappret, men funkar hur bra som helst när man ser det. Under den första delen av filmen så luras vi att tro att han bara är en vanlig stygging-med-fräck-mask-skurk direkt från filmklichéaffären, men filmen drar undan den slitna gamla mattan under fötterna från oss och avslöjar att det minsann finns ett par extra lager till honom.
Återhållsamhet
Det måste vara så hemskt frestande när man tilldelas en serie som Star Wars att bara gå bananas och kasta in läckra actionscener med hyperkinetiskt kameraarbete som bara kan vara möjligt i datoranimationens underbara värld. Ett ständigt viftande med ljussablar och citerande av gamla repliker. Och visst, allt det här finns väl i någon mån, men jag blev ändå glatt överraskad över hur pass hårt man hållit i tyglarna när det gäller godtyckligt vältrande i fanservice. Man använder bara de välkända musikaliska styckena på vissa utvalda ställen där de kommer att få maximal effekt. Rymdstriderna är bara förvirrande under korta ögonblick när de vill vara det. Men viktigast av allt: ljussabeln känns speciell igen! Är inte bara det anledning nog att se den här filmen?
Värdiga bärare av fanan
Utöver allt det här uppstolpade så fick jag bara en genomgående bra känsla från The Force Awakens. Många gånger satt jag med antigen gåshud på armarna eller ett stort fånigt leende på läpparna. Den sög in mig totalt och för att knyta tillbaka till vad jag sade i början: Star Wars: The Force Awakens är en väldigt underhållande film. Så enkelt är det!
Jag är väldigt nöjd med den senaste Star Wars-filmen och jag är oerhört peppad på att se vart historien kommer att ta vägen. Det är något som jag bara för ett par år sedan inte trodde skulle hända igen.
Betyg: 8,5/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar