söndag 10 februari 2013

The Hobbit levererar precis vad vi kunnat vänta oss


(Okej, det här är vad som hände. Dagen efter jag såg The Hobbit petade jag ihop den här recensionen och lämnade den av någon anledning liggande bland mina utkast. Jag hittade den skräpandes alldeles nyss, men orkar inte fixa till den. Det är därför den låter som att skrevs för en dryg månad sedan. Så här har ni mina tankar dagen efter jag såg The Hobbit.)

Det känns inte som att det är 12 år sedan första Lord of the Rings-filmen dundrade rakt in i populärkulturen och det kollektiva medvetandet utan att så mycket som hänga av sig hatten i tamburen, men det är sant. Gud vad man känner sig gammal när man kommer att tänka på sånt. Men det är väldigt svårt att låta bli att tänka på det när jul och nyår börjar närma sig och plötsligt dyker ännu en film som utspelar sig i Midgård upp i biograferna.

I The Hobbit får vi följa Bilbo, en av de mindre (hihi) karaktärerna från LotR-filmerna, på hans resa tillsammans med en grupp färgstarka dvärgar på en resa genom Midgård för att ta tillbaka en skatt och en stad från draken Smaug. Och som om det inte vore nog så är även resan dit full av faror och på vägen råkar de ut för en hel del äventyr.

Vem skulle ha så bråttom ifrån ett så fint litet ställe?

Jag har, precis som många andra, hoppats ett bra tag på att Peter Jackson skulle tolka Bilbo till den vita duken. Det var länge sedan jag läste boken, men jag minns att jag tyckte att den var mer njutbar än LotR-böckerna, och hela grejen med en stor drake som ligger och vakar över en gigantisk skatt bara ber om att visas upp i en stor biograf av en duktig filmmakare. Självklart blev jag väldigt glad när jag för ett par år sedan fick höra att det var precis som skulle hända. Sedan började det komma nyheter om att filmen skulle bli uppdelad i två, och sedan tre delar, med varje del runt tre timmar lång.

En bok på runt 300 sidor kommer alltså att få ta upp lika mycket tid på skärmen som hela LotR-trilogin. Nåja, om de fyller ut med en hel del eget så antar jag att de kan få det att funka. Han är ju trots allt Peter Jackson.

Efter att ha sett filmen igår så kan jag säga att de i alla fall har börjat den långa resan väldigt bra. Dock så övergår det totalt mitt ringa förstånd hur de ska sträcka ut resten av den i över 6 timmar och fortsätta hålla det intressant.

The Hobbit lyckades roa mig från början till slut. Det var länge sedan tre timmar förflöt i ett sådant rasande tempo. Det händer hela tiden något nytt och våra hjältar hinner sällan borsta av sig dammet från en knipa innan de kastas huvudstupa in i nästa. Därmed inte sagt att den bara förlitar sig helt action, äventyr och specialeffekter. Jackson vet när det finns utrymme för att sakta ner och låta karaktärerna fram lite också. Däremot är det väldigt många dvärgar att hålla reda på och jag kan inte säga att jag lärde känna någon av dem särskilt väl förutom deras ledare. Men det är inte något som jag håller emot filmen, då det ligger lite i berättelsens natur. Det är mycket som ska hinnas igenom och om man skulle ta sig tid att hinna bekanta sig bättre med alla 13 dvärgarna så skulle filmen helt enkelt bli alldeles för lång och för ofokuserad.

Även om historien är intressant och hittills väl genomförd så är det svårt att förneka att en stor del av filmens styrka ligger i det visuella. Oavsett om det var en gigantisk stridssekvens eller ett lite långsammare och finkänsligare parti satt jag helt förstummad av hantverket. Varenda detalj är så sanslöst väl designad och byggd att det är svårt att fatta hur det har funnits nog tid att få ihop allt, oavsett budget. Det är tydligt att även de datoranimerade partierna har putsats till avsevärt sedan Return of the King. Kanske syns det allra tydligast på Gollum som, trots karaktärens uppenbara estetiska brister, aldrig har sett bättre ut.

Tillputsad CGI

The Hobbit är ett oerhört gediget hantverk, men låt oss vara helt ärliga, vi hade inte väntat oss något mindre. Självklart skulle de köra på alla cylindrar när tiden kom att bygga vidare på en av vår tids absolut största filmserier. Dock så är det knappast heller särskilt förvånande att magin som fanns där vid det första besöket i Midgård, och jag tror att det finns tre stora anledningar till det.

För det första gör filmens handling att insatserna med nödvändighet kommer att kännas mindre. I Sagan om Ringen stod hela världens öde på spel, och vi följde en hel massa olika karaktärer på varsin episka resa, men i The Hobbit har vi bara tre eller fyra karaktärer som vi verkligen bryr oss om och deras mål är inte lika avgörande för världens öde.

För det andra har nyhetens behag mattats av en smula. Vi har redan besökt Midgård, och känner till mycket av estetiken och hur världen fungerar. När sällskapet i LotR till exempel nådde Vattnadal för första gången kunde man knappt tro sina ögon, men när hjältarna i The Hobbit kommer till samma ställe, introducerat i nästan exakt samma vinkel, så är det mer av en "men så trevligt, då var man tillbaka här"-känsla.

Den tredje anledningen är mer personlig och kanske inte gäller för alla, men fan om man inte gått och blivit tio år äldre under de här senaste tio åren. Visst har jag behållit mycket av vad som gör att jag gillar den här sortens film, men det går inte att förvänta sig att 28-årige Adam kommer att uppskatta en sån här upplevelse i samma grad som 18-årige Adam.

Mycket av det här gick genom mitt huvud under tiden jag satt och tittade på The Hobbit, men den sista minuten väckte mig ur den gråa världen av kritik när jag kom till följande insikt:

Om man sitter och hittar saker att gnälla på i en film som utspelar sig i en nästan perfekt rendering av ett fantasiland där man får följa en grupp osannolika hjältar på en episk resa mot ett berg i vilket en drake ligger och vaktar över en skatt, så kanske man egentligen inte har något att göra i en biograf.

The Hobbit är precis vad vi kunde vänta oss och precis vad vi hade kunnat hoppas på. Den är väldigt bra, men inte riktigt lika bra som sina föregångare.

Nåja, se den! Och gärna i 48fps om tillfälle ges!

Betyg: 8/10

Nästa inlägg kommer att bli samlingen av alla filmer jag skrivit upp att jag sett under det senaste året men inte orkat skriva något längre om. Därför kommer det att bli väldigt många, väldigt korta recensioner, så se fram emot det alla som vill ha tips på bra och/eller dåliga filmer!

Adam out.