Oerhörda mängder blod och elände. Dessutom tre filmrecensioner!

Dags för ännu ett blogginlägg. Det blir lite av ett tema den här gången och temat är blod, kroppsstympning och annat obehagligt. Håll tillgodo!

Stung   (trailer)

Två matleverantörer anländer till en mindre privat fest för ett gäng rika socitetslejon. Festen är lugn och beskedlig, fram tills tusentals jordgetingar stora som möss flyger in och börjar sticka folk. Det låter hemskt nog för att förstöra kvällen för vem som helst, men det visar sig dessutom att om man blir stucken så förvandlas man dessutom till en getingliknande varelse i mänsklig storlek. Eller snarare, den liksom kryper ut ur en. Yuck.

Jag tror att risken är liten att någon hört talas om den här. Kanske av god anledning. Den var inte superbra. Gore-effekterna fick mig att lyfta lite på ögonbrynen här och var, och det är ju alltid kul, och dessutom måste man ge cred för att de flesta effekterna är praktiska och inte datoranimerade. När de datoranimerade partierna tar vid så lyser den låga budgeten igenom betydligt starkare. För mig är det inte nödvändigtvis en dealbreaker, men det går inte förneka att det tar en ur filmen en aning när varelserna plötsligt blir i stort sett tecknade figurer under några sekunder i taget.

Det kan också vara värt att nämna att karaktärerna beter sig väldigt underligt. Runt 15 av deras vänner har just förvandlas till en kladdig smet och ersatts av vidunderliga insekter och deras reaktion är att sätta sig i källaren, öppna en flaska vin och prata om livet i allmänhet? Man tycker ju att det borde dröja mindre än 10 minuter innan någon ställer frågan "vad fan hände just??". Spoilers: det var nån som hade hällt nån sorts tillväxthormon i gödslet de använde. Det är all förklaring vi får. Seriöst, det är typ en replik som tillägnas ämnet.

Som helhet får jag väl säga att jag inte var superförtjust, men samtidigt är det kul att se en creature-feature som gör sitt bästa med att köra plattan i mattan och leverera några ögonblick av äkta kladdig body horror.

Tyvärr så missar den på för många punkter för att jag ska kunna rekommendera den med gott samvete.

Betyg: 4/10

En B-film. Visst funkar det skämtet på svenska också?

Green Inferno   (trailer)

Ett gäng ungdomar är fast övertygade om att de kan göra världen till ett bättre ställe. De flyger ner till Amazonskogen för att sätta käppar i hjulen på ett stort ondskefullt företag som håller på att skövla skogen och är på väg att utrota en av världens sista totalt orörda och av civilisationen okontaktade stammar genom att kedja sig fast vid skogsmaskinerna. När de uträttat sitt rättfärdiga arbete och är på väg hem så störtar dock deras plan, och de tillfångatas av sagda stam. Det visar sig snabbt att den inte är helt fridfull.

Jag antar att de flesta känner Eli Roth som regissören av Hostel 1&2. Han är mannen som tog tortyrfilmerna till en mainstreampublik, och får ofta skulden för mycket av vad skräckpurister anser vara förfallet av modern skräckfilm. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: jag har inget emot Hostelfilmerna. De fyller sin egen niche och gör det hyfsat väl. Klart att det finns fler och betydligt bättre filmer i samma subgenre och som kanske är betydligt bättre (lustigt nog är de flesta av dem franska), men jag ser dem inte som en oheliga kraft som de flesta verkar göra.

Jag såg fram emot Green Inferno och har gjort det sedan jag hörde talas om den. Man presenterade den som en hyllning till filmer som Cannibal Holocaust, en film som jag råkar vara väldigt förtjust i, och kombinationen av detta och Eli Roth vid tyglarna lovade något som åtminstone kan vara intressant.

Och intressant var den. Dock så levde den inte riktigt upp till mina förhoppningar (förväntningar är nog att ta i).

Jag tror att du säkert redan förstått att detta inte är en film för människor som har svårt för att se blod på film. Detta är en film som verkar njuta av att få sin publik att må dåligt, och det är ju precis så det ska vara med sådana här filmer, eller hur? Det är inte mycket som lämnas till fantasin när urinvånarna sätter igång med sina tokiga kannibalistiska upptåg. Allt det funkar fint.

Jag känner dock att Green Inferno inte riktigt hittade rätt ton för vad den försökte göra. Den verkar pendla, inte alltid särskilt snyggt, mellan självmedveten humor och gravallvar. Det är förstås egentligen inte något fel i att försöka gå den balansgången, men jag tror att det är väldigt svårt att få det helt rätt, och jag tycker inte att det lyckas helt i det här fallet.

Det finns emellertid åtminstone en scen i den här filmen som funkar hur bra som helst och som antagligen kommer att följa med mig ett bra tag framöver. Och den gör det inte för att den är mer brutal än andra scener, utan för att den väljer vad den ska visa och hur den ska visa det. Den väljer en ton och slår i ansiktet med den som en slägga. Jag ska inte avslöja vilken scen jag pratar om, men håll utkik efter tatueringar.

Jag önskar bara att resten av filmen kunde ha varit lika effektiv. Detta blir en rekommendation, men en rätt svag sådan. Tyvärr.

Betyg: 6/10

Trist när alla ska vara och känna.

The Human Centipede II (Full Sequence)   (trailer)

En rundlagd liten säkerhetsvakt som heter Martin älskar filmen The Human Centipede. Han älskar den nästan obehagligt, ohälsosamt mycket. Han ser den så ofta han kommer åt, och under någon av gångerna föds en idé i hans märkliga lilla huvud: "Jag kanske skulle kunna göra min egna Human Centipede"

Okej, jag erkänner. Jag såg Human Centipede kort efter den kom ut. Jag tyckte att den var hyfsat bra på så vis att den fick mig att må väldigt dåligt. Och det är väl så man måste döma de här filmerna, eller? I det fallet så är The Human Centipede 2 också hyfsat bra. Den fick mig att må rätt dåligt.

Man måste ge viss cred här. Uppföljaren till popfenomenet tar konceptet i en stilistiskt helt annan riktning än originalet. Borta är nu den klassiska uppbyggnaden och den klassiska tonen för mediumbudgetskräck. Den är ersatt med en märklig svartvit sak som kanske bitvis har mer gemensamt med Eraserhead eller Terry Gilliam än originalet.

När chockvåldet väl sätter igång så släpps dock alla tyglar. Det är uppenbart att den här filmen gjordes i första hand för att chocka publiken. Jag har svårt att föreställa mig att det finns en tematisk anledning till varför en av offren var tvungen att vara gravid. Allt man tar med sig från filmen utöver chockvärdet är antingen en bonus eller en ren olyckshändelse. Mer än sannolikt båda.

Ja ja, Human Centipede II (Full Sequence), du ville chocka mig och få mig illa till mods och du lyckades. Jag hoppas att du mår bra över det. Jag hoppas att din mamma är stolt.

Betyg: 5/10

Man kan inte alltid ha roligt