Primer - en svårt genomtänkt film

"Are you hungry? I haven't eaten since later this afternoon"

Det finns ett rätt stort problem när man skriver en film som involverar människor som reser bakåt i tiden. Problemet är farfarsparadoxen och alla tänkbara derivat från den. Till exempel: Om jag åker tillbaka i tiden och dödar min farfar med en hacksåg innan min far ens blivit till, borde inte då jag upphöra att existera, och borde jag dessutom rimligen aldrig existerat till att börja med? Men om jag aldrig existerat, vem tusan var det då som var så brutalt mördade min stackars farfar?

Jag tror inte att någon manusförfattare lyckats komma ifrån det här problemet helt, men eftersom tidsresor är och har varit så väldigt fascinerande för människor i tusentals år så försöker man komma runt det här problemet på lite olika sätt. Det finns nog många sätt att angripa det, men rent krasst kan man dela in dem i tre olika skolor:

1. Strunta i paradoxer
Detta är nog den lättaste vägen att gå. Man kan göra vad man vill i det förflutna och sen kommer händelserna under tidsresan helt enkelt att "skriva över" vad som hände innan man började lattja runt. Lätt som en plätt! Kan du säga Marty McFly?

2. Ta hänsyn till paradoxer
En lite knepigare väg att gå då paradoxer per definition ska vara omöjliga. Det gör skrivandet av en film väldigt klurigt då man försöker beksriva något som ska vara både praktiskt och på pappret ogenomförbart. Resultatet blir, så vitt jag kan avgöra, med nödvändighet ordentligt fatalistiskt, men det kan förstås ändå bli intressant och underhållande. Jag är inte säker, men jag tror till exempel att Twelve Monkeys gjorde ett försök att ta hänsyn till paradoxer i tidsresor...fast ändå inte.

3. Skapa en helt ny tidslinje för varje gång någon reser i tiden
På det viset duckar man helt undan frågan om paradox eller icke-paradox och skapar ett helt nytt universum för varje tidsresa som äger rum och vad man gör i det förflutna i en tidslinje har inget att göra med vad som händer i framtiden på en annan.

Smarta killar gör smarta saker

Primer är en fascinerande sci-fi-thriller som använder den tredje angreppsvinkeln. Det kan verka vara en något feg eller till och med lat approach till ämnet, fram tills man börjar granska vad den egentligen innebär; för varje tidsresa måste man hålla reda på en helt ny uppsättning huvudpersoner och bokstavligt talat en helt ny värld av nya konsekvenser för varje handling.

Filmens premiss låter hyfsat enkel till en början: Två ingenjörer uppfinner, mer eller mindre av misstag, en typ av tidsmaskin. De använder den för att göra sig själva rika på aktiemarknaden, samtidigt som de är noga med att undvika sina dubbelgångare som går omkring som vanligt på dagarna.

Den sammanfattningen av grundpremissen är också det enda med filmen som är hyfsat enkelt. Hur fungerar tidsresorna? Redan här börjar saker bli knepiga. Jag vill inte tillbringa alltför mycket tid på det, så du som vill veta hur tidsresorna i Primer fungerar kan läsa det här.

Det kan låta dumt att länka till ett par A4 av text om en film redan innan man ser den, men i det här fallet kan jag nästan rekommendera att du kollar igenom det eftersom Primer ändå kommer att kräva total koncentration av dig från början till slut om du ska ha en minsta chans att hänga med i vad som händer, så det är lika bra att bekanta sig med reglerna så snart du bara kan.

Ja, Primer är en sådan film.

Den släpptes 2004 och fick snabbt rykte om sig att vara en av de mest komplicerade filmer som gjorts. Chansen är nog rätt liten att du inte alls hört talas om den och egentligen är det inte så konstigt. Det var nog aldrig tänkt att den skulle bli någon storfilm. Den gjordes på en nästan skrattretande budget på runt $7000. Den fick en del uppmärksamhet på filmfestivaler när den släpptes, men snarare än att explodera ut över det kollektiva medvetandet har den istället krypit runt under radarn och slagit rot i fruktig jord. En process av att hitta sin publik som fortfarande pågår.  Inga specialeffekter, inga stora explosioner, inga stora skådespelarnamn i rollistan.

Bara det mest genomtänkta och intelligenta manus du kan föreställa dig.

Jag nämnde tidigare att Primers version av tidsresor kräver att du håller reda på en hel del olika tidslinjer. Dessa tidslinjer har varsin version av tidsresenären. Ibland påverkar de bara sin egen tidslinje, men ibland påverkar de även andra tidslinjer beroende på vem de interagerar med och hur.

Ta ett ögonblick att smälta konceptet. Det låter hyfsat knepigt, eller hur?

Okej. Föreställ dig nu att tidsresenärerna börjar skapa tidslinjer nästlade inom tidslinjerna.

Om tanken skickar en liten pirrande känsla längst din ryggrad så kommer du nästan säkert att uppskatta Primer. Om den å andra sidan bara ger dig huvudvärk så...kan du i och för sig fortfarande uppskatta den, men jag misstänker att du inte kommer att ha tålamod att hänga med i svängarna och kommer därför antagligen inte att få ut lika mycket av den.

Hur kunde allt ha komma att gå så fel?

Skådespelet är riktigt bra, dialogen är välskriven och för min del tyckte jag att det var en fröjd att försöka orientera sig i den labyrint av tidslinjer som de två protagonisterna vävde in sig själva och varandra i. Dock så var jag ofta tvungen att pausa filmen för att fundera en stund och försäkra mig om att jag visste vad tusan som egentligen pågick.


Jag kan helhjärtat rekommendera att du kollar upp Primer. Den är bara 75 minuter lång, så om du inte tycker om den så är det inte alltför mycket tid som gått till spillo. Men gör dig själv en tjänst och ge den här filmen den koncentration den kräver.


Och om det nu skulle visa sig att du inte hänger med i precis allt som händer så är alltid internet till hands att hjälpa den vilsne seglaren på de narrativa haven. Här har du till exempel en behändig graf över tidslinjerna i Primer

Klicka för att förstora

Betyg: 7/10