The Dark Knight Rises

Igår kväll gick jag för första gången i mitt liv till en föreställning i en biograf helt ensam. Alla kompisar jag hörde av mig till hade antingen redan sett filmen eller hade inte tid, och jag kände verkligen att jag väntat länge nog. Jag tänkte mig att det egentligen borde vara det bästa sättet att avnjuta en film; man kan bara koncentrera sig på filmen och ens åsikt om filmen blir inte omedelbart färgad av alla andras bu eller bä så fort eftertexterna rullat klart.

Det visade sig att det inte riktigt var sant, och trots min naturliga tendens att trivas bra mol allena borde jag ha vetat bättre.

Bland de bästa bitarna med att se en film i grupp är ju för böveln när man kommer ut och kan byta åsikter med varandra, prata om saker som man kan ha missat, diskutera scener, osv, osv...

Det låter rätt självklart för de flesta, men här är slutsatsen av mitt lilla experiment:
Se film med vänner.

Och ta hand om varandra.

Och städa upp efter er när ni är klara i köket. Det ser ju ut som en jävla svinstia.

Batman tycks alltid stå och sura

Kanske speciellt filmer som Christopher Nolans The Dark Knight Rises (härmed TDKR) bör nog ses med vänner. Filmer som lämnar en med en del att säga och en vilja att lyssna på vad andra kan tänkas ha tyckt om den.

Det är nog rätt så troligt att du kommer att se TDKR oavsett vad jag säger här, om inte annat bara på grund av hur bra föregångaren The Dark Knight var, och det är mer än troligt att du kanske till och med redan hunnit se den. Men jag kan i alla fall göra mitt bästa för att ge dig en knuff i rätt riktning och dessutom ge min personliga infallsvinkel på vad den lyckas med och även vad den inte lyckas med.

Allt detta utan att spoila handlingen i filmen? Challenge accepted.

*kavlar upp ärmarna*

Först ska vi få en sak ur världen. TDKR är en bra film. Den är en riktigt bra film, och här och där är den till och med en helt strålande film. Gary Oldman, Anne Hathaway, Joseph Gordon-Levitt och Michael Caine är alla lysande i sina respektive roller, men det kunde ni säkert räkna ut bara genom att läsa rollistan och snegla över på vem som regisserade härligheten. De har alla bevisat sin kaliber fler än en gång förut och deras prestationer är mycket av vad som bär filmen. Christian Bale är bra antar jag, men det är svårt att avgöra.

TDKR ser dessutom väldigt bra ut. Inte på samma nivå som Sunshine eller Tree of Life, men bra på samma sätt som andra Nolan-filmer. Inception-bra alltså. Produktionsvärdena är förstås höga och det är rätt uppenbart att Nolan inte är särskilt förtjust i att använda datoranimering för datoranimeringens skull. Om det kan göras med stunts och/eller modeller så är det troligen också gjort på det viset. Allt känns väldigt solitt och verkligt.


Handlingen då? Sedan dusten med Jokern i The Dark Knight har Batman pensionerats och Bruce Wayne lever ett isolerat liv i sin herrgård. Han tycks ha tappat livsgnistan efter händelserna i förra filmen och större delen av hans dagar verkar gå åt att vandra runt och ha det svårt och tycka synd om sig själv. Det är då som filmens huvudskurk Bane, spelad av Tom Hardy, kommer till Gotham för att ställa till med elände. Förvecklingar följer.

Bane är en oerhört intensiv närvaro på skärmen och jag gillade honom mer och mer för varje minut som filmen gick. Det är aldrig något tvivel om att han är en minst sagt värdig motståndare åt Batman och man blir en smula orolig varje gång han är i närheten av någon vi tycker om. Man vet nämligen aldrig riktigt vad han kan tänkas ta sig till, och han har definitivt styrka och medel att genomföra i stort sett vilka otyg man än kan tänka sig. Jag gillar också kontrasten mellan hans brutala, gigantiska kroppshydda och det nästan aristokratiska sättet han pratar på.

Den totala motsatsen till Jokern

Oavsett om jag vill eller inte känner jag dock att jag måste säga något om hans röst. Jag har hört en hel del skribenter som säger att de absolut inte kan komma över hans röst och att den gör honom mer skrattretande än otäck. Jag kan förstå varför man skulle tycka det, men jag håller inte med. Det är frestande att påstå att Bane låter som att han sitter i en plåtburk när han pratar, men det är inte riktigt hela sanningen. Snarare låter det som att hela resten av filmen utspelar sig utanför en plåtburk och det enda som sitter inuti burken är du och Bane. Alldeles ensamma.
Effekten fungerade bra för min del.

Vi får även stifta bekantskap med Selina Kyle, alias Catwoman, spelad av Anne Hathaway. Hon är en av filmens bästa bitar och inte bara av anledningen som ni tror. Selina är en intressant, om än en smula märklig, karaktär och Hathaway spelar skiten ur henne. Ingen under filmen pratar dock om henne som "Catwoman"och hon har inget direkt alias eller någon superhjälte-dräkt. Antagligen tyckte inte Nolan att det lät tillräckligt smutsigt och verkligt. Visst har hon en mask på sig, men i TDKR är hon bara en väldigt skicklig tjuv. Däremot droppas ett par repliker här och där som flirtar med hennes namn i serietidningarnas värld och då blev man lite glad förstås. Jag kunde heller inte låta bli att småle en aning varje gång hon satte upp sina goggles på huvudet på ett sätt som fick dem att se ut som små kattöron. En rätt kul liten touch från designlagets sida.

Anne Hathaway står och är fräck

Värd att nämna är även Gordon-Levitts karaktär som springer runt i en egen liten film-inom-filmen och knyter ihop och remsar upp trådar. Han spelar en ung polis som hamnar på djupare och djupare vatten eftersom historien berättas, och det är främst genom hans ögon som vi får se alla förändringar som äger rum i filmen på "marknivå" i Gotham City. Det skulle till och med vara möjligt att argumentera för att han är filmens huvudperson. Jag tyckte i alla fall att han var minst lika intressant som Bruce Wayne att följa och han är med nästan lika mycket i filmen.

Batman, filmens titelkaraktär, är själv knappt ens med alls i TDKR. Visst är Bruce Wayne med en hel del, men hans uppklädde alter-ego kan inte ha mycket mer än sammanlagt nånstans mellan en kvart och en halvtimme av tid på vita duken under hela filmen. Det gör för det mesta ingenting då Batman, som i de tidigare Nolan-filmerna i serien, är den minst intressanta karaktären i sin egen film. Nästan alltid blir det hans motspelare som stjäl scenerna. Det här är inte något gigantiskt klagomål jag har på filmen som helhet utan bara nåt som verkar vara symptomatiskt för alla inkarnationer av den mörke riddaren.

Jag har lite svårt för att dechiffrera vilket budskap och vilka teman som egentligen behandlas i TDKR. Vad vill filmen egentligen ha sagt? Den är troligen den mest spännande och viscerella filmen i denna nya Batman-serie, men mellan smällarna och explosionerna fick jag känslan av att det var något som saknades. Åtminstone var det något som saknades när man tänker på att det är Christopher Nolan som sitter vid rodret. Karln har byggt sin karriär på filmer med rätt tunga och ofta komplicerade idéer och teman som grund, men jag kan inte riktigt avgöra vad som egentligen ligger på djupet här. Ena stunden verkar den som ett inlägg för Ockupera Wall Street-rörelsen, men nästa sekund tycks den ta tillbaka alltsammans och säga att det nog är säkrast om de nittionio procenten vet sin plats och sitter ner i klassrummet.

***MÖJLIGA SPOILERS***

Vidare, vad motiverar egentligen Bane? Händelserna under filmens sista halvtimme gjorde det väldigt svårt för mig att lura ut vart han egentligen stod i allt kaos han orsakat. Jag gillade verkligen det sista avslöjandet om honom och Talia och jag tyckte att det plötsligt gjorde Bane mycket lättare att relatera till, vilket var fantastiskt och den var en av filmens starkare scener. Men vad säger det om den ideologi som han verkar stå för under i stort sett hela filmen? Är allt bara ett spel för gallerierna? Jag gillar verkligen Bane som skurk i filmen, men det känns som att det är något som inte stämmer här.

***SLUT PÅ SPOILERS***

Våld löser nästan vad som helst

Dessa små detaljer kanske inte är avgörande för om TDKR fungerar för dig eller inte. De är inte avgörande för mig heller, men det går inte att komma ifrån att de gör att filmen som helhet upplevs som att den inte tar ihop lika bra som den hade kunnat. En väl berättad historia kommer alltid att vara njutbar att kasta sig in i, men när man känner, medvetet eller omedvetet, att historien dessutom är väl genomtänkt och faktiskt har något att säga så blir den mer än bara ljus och fyrverkerier. Den blir något att minnas.

Så när jag nu till slut frågar mig själv om jag verkligen kommer att minnas TDKR på samma sätt som jag minns The Dark Knight, Inception och Memento, Nolans sanna mästerverk, så blir svaret 'jag vet inte'. Det har bara gått ca 16 timmar sedan jag såg den och jag ser fram emot att se den igen, så det kan vara lite tidigt att avgöra, men spontant måste jag nog säga att TDKR inte är den film den hade kunnat bli.

Jag måste här skynda mig att sätta vad jag säger i perspektiv. Jag påstår inte att det är en dålig film. Ingenting i närheten av det. Det är tvärtom en riktigt, riktigt bra film och jag kan rekommendera den till nästan vem som helst. När jag kom ut från biografen var jag närmast salig och har inte kunnat sluta tänka på den sedan dess. Bara det borde vara nog för att du ska skynda ut och köpa en biljett till den.

Däremot så känns det just nu som att det inte är Nolans starkaste film och jag medger att trots att den verkligen berättar sin historia väl och trots att den skickar publiken på en ordentlig resa så har den problem. Det kanske inte är avgörande problem och chansen är god att det är problem som du inte ens kommer att märka av förrän möjligen efter filmens slut, men de finns där.

Jag kan inte bringa mig själv att säga något så negativt i slutparagrafen, så jag upprepar:

SE THE DARK KNIGHT RISES! DEN ÄR BRA!


Betyg: 8/10