Innan jag upptäckte den hade jag knappt haft någon relation alls till Spider-Man och såg honom som föga mer än en obskyr superhjälte som hade en något fräckare spandexdräkt än Stålmannen och Batman. Jag hade ingen aning om att han var en av världens mest älskade superhjältar och antagligen lika välkänd och omtyckt som båda de två tidigare nämnda hjältarna.
En sak var dock klar väldigt tidigt från att jag såg första avsnittet: Spider-Man var den grymmaste superhjälten som fanns!
Ah, serietidningar
Han var inte en miljardär som kunde köpa eller utveckla vilka häftiga prylar som helst i sin kamp mot brottsligheten. Han kom inte från en annan planet och kunde inte hämta omåttlig kraft från vår gula sol.
Han var bara en kille. En vanlig kille som råkade samtidigt begåvas och förbannas med förmågor betydligt större än han själv var. Visst var han väldigt klipsk och visst hade han en bättre fungerande moralisk kompass än de flesta av oss har, men han var inte immun mot att göra misstag. Han var bara en kille som försökte göra sitt bästa med vad han hade.
Sedan den tiden har mitt kärleksförhållande med Spider-Man hållit sig rätt konstant under ungefär 15 år och om man råkar gilla Spider-Man så finns det väldigt mycket bra att hämta från. Faktum är att de allra flesta inkarnationerna av denne spandexklädde unge herre har gett upphov till riktigt bra media.
Serietidningen har hålligt nästan konstant hög klass i snart 50 år. Till exempel är historien där Spider-Man jagas av Morlun, en oövervinnerlig superhjälte-ätare med förmåga att hitta Spider-Man vart han än tar vägen, kan tillsammans med "Hulk -The Last Titan" vara det bästa jag läst i serietidningsväg.
Fox's Spider-Man var ett högvattenmärke i animerade serier riktade mot yngre. Den höll alltid en nivå som gjorde att både barn och vuxna kunde ha ut något av att titta på den.
2008 kom även en helt ny animerad serie som hette The Spectacular Spider-Man och även den var riktigt njutbar, även om den kanske inte höll riiiiiktigt samma klass som den tidigare serien. Det kan också vara så att jag, när jag såg den, blivit lite för gammal för att hamna i dess målgrupp. Hemska tanke.
The Spectacular Spider-Man
Sam Raimis filmer Spider-Man 1&2 gav superhjältefilmerna det momentum de behövde för att ta sig upp och bli de regerande blockbustermästarna som de är idag. Det går att skriva, och har skrivits spaltmeter om hur viktiga dessa filmer var för utveckligen av hur Hollywood valde att placera sina stora pengar under det kommande decenniet, men för att göra en lång historia kort så räcker det med att säga att filmerna tjänade obscena mängder pengar och banade därmed vägen för den nya vågen av superhjältefilmer.
Till och med tv-spelet som släpptes i samband med Spider-Man 2 blev något av en klassiker i spelvärlden. För er som inte vet så är detta snudd på fantastiskt eftersom spel baserade på filmer historiskt sett har varit fruktansvärt dåliga då spelutvecklarna oftast tvingas pressa fram en halvfärdig produkt för att synka med releasen av filmen.
I korthet: Spider-Man är awesome! Karaktären är fantastisk och i stort sett allt han figurerar i är fantastiskt.
Jag berättar min historia som webhead här i korthet dels för att du kanske ska få för er att kolla upp de gamla och nya serierna, spelen osv, men också för att du ska förstå min utgångspunkt varje gång jag sätter mig framför en ny film eller ett nytt spel med Spider-Man i huvudrollen. Karaktären har i sig själv en så enorm potential att jag blir grymt besviken om filmen inte levererar.
Med det sagt.
The Amazing Spider-Man levererar...till största delen.
Jag borde lära mig att inte lita på recensioner ens när de kommer från mina personliga husgudar. Vad jag hade hört om The Amazing Spider-Man (härmed förkortad TASM) gjorde mig så avtänd på projektet att jag nästan helt struntade i att se den.
Många har tyckt att det är helt onödigt att boota om en filmserie knappt har tio år på nacken och där de första installationerna fungerade så bra som de faktiskt gjorde. Anledningen till denna re-boot är att Sony har exklusiva rättigheter till filmatiseringar av Spider-Man, men om de inte använder dessa rättigheter inom en viss tidsram så faller de tillbaka till Disney/Marvel. Detta skulle vara helt underbart för fans av film och serietidningar då det skulle innebära att Marvel skulle kunna inkludera Spider-Man helt fritt i Avengers-universat som det byggt upp.
Detta kommer tyvärr aldrig att hända då Spindeln har varit en sådan kassako åt Sony. Bättre för dem då att bara boota om hela härligheten med billigare skådespelare och mindre budget för att få behålla rättigheterna att göra fler filmer.
Som du förstår är detta inte direkt optimala förhållanden för att skapa film. Vad man kan vänta sig är en ihålig röra av nonsens och explosioner designad för att spara pengar och tilltala en så bred publik att den till slut inte tilltalar någon alls. "Transformers 2&3-syndromet" helt enkelt.
Efter att dessutom ha läst ett par minst sagt ljumma recensioner var detta också precis vad jag väntade mig att få när jag gick in i biografen.
Gnistorna bara flyger
Sedan började kärlekshistorien mellan Peter och Gwen Stacy ta form...och den funkade också hur bra som helst! Jag började skruva på mig lite. Skulle inte det här vara en dålig film? Borde den inte snart börja ramla isär som torr lera? Emma Stone har oändligt mycket mer karisma än Kirsten Dunst och hennes kemi med Garfield är betydligt bättre än Dunst/Maguire. Och kemi eller inte, Emma Stone hör hemma i en superhjältefilm på ett sätt som Dunst antagligen aldrig kommer att göra. Stone har ett otvunget sätt att föra sig som passar genren som handen i handsken.
(Bara som en liten parentes: Är det bara jag eller har Emma Stone helt gigantiska ögon? Stora som hus!)
Nåja, filmen fortsatte och det blev bara mindre och mindre utrymme kvar för en dålig film att gömma sig i. Det var bara att acceptera att jag faktiskt haft grymt kul under den tid som gått!
De gör dock ett rätt bra försök att sabba alltihop med filmens skurk. Hur de behandlade Lizard i TASM är något av ett mysterium för mig. Han är helt fruktansvärt designad och eländigt animerad. Karaktären beter sig rätt märkligt och det är lurigt att förstå sig på hans motiveringar. Är han elak redan från början eller blir han bara det? Hur mycket är mannen och hur mycket är kemikalierna? Finns det någon rimlig anledning att bry sig?
Tittut!
Han är i och för sig med i några riktigt fräcka actionscener som återigen förde mina tankar till serietidningarna, men nyckelorden är nog "är med i". Lizard skulle kunna vara vilken stor luns som helst och det skulle göra väldigt liten skillnad då han är mer av ett bollplank för Spider-Man att glänsa mot. Men är det inte också lite så det ska vara? Det var synd bara att TASM inte egentligen ger oss någon anledning att bry oss om Lizard. Han är som bara där liksom. Curt Connors/Lizard spelas av Rhys Ifans och jag har nästan inget att säga om hans rolltolkning. Han gjorde det väl...okej antar jag. Varken mer eller mindre. Lite överspel här, någon bra scen där. Summa - 0.
I övrigt har jag inte mycket att invända på. Bara småsaker här och där, som när de försöker lura oss, publiken att tro att Flash Thompson är en djup och utvecklad karaktär genom att kasta in en minst sagt märklig scen där han visar plötsligt visar sympati. "Ååh, kolla vilken mångfacetterad karaktär, han bryr sig ju trots allt!". NEJ! De försöker dra oss vid näsan! De har bara bytt ut karaktären mot en helt annan mellan två scener! Gå inte på det! Människor beter sig inte sådär!
Sedan kanske det är värt att nämna att TASM lämnar in sitt bidrag till "Årets Dummaste Filmscen 2012" och jag tror att den har rätt goda chansen ta hem den dubiösa äran.
Jag ska inte spoila något, men håll utkik efter lyftkranar.
På det stora hela är dessa problem dock föga mer än lätt acne på ett annars vackert ansikte. De saker som fungerar bra är många fler än de som inte gör det och jag satt under stora delar påmind om hur bra serietidningen är och varför jag gillar Spider-Man så mycket. Jag känner att den här nya inkarnationen av Spindel-Universat håller väldigt mycket löfte. De har byggt en stadig grund av karaktärer med Andrew Garfield i spetsen och Emma Stone som groggvirke. Om de nu bara kan få till en vettig skurk nästa gång så kommer det att bli dynamit!
Betyg: 7,5/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar