I någon mån var den väl också det men jag kunde ändå inte låta bli att känna mig lite besviken när filmen tog slut. De två filmerna är så olika varandra i sitt fokus och utförande att det inte riktigt är rättvist att jämföra dem.
Elephant utspelar sig under en dag på en namnlös skola någonstans i Amerika. Eleverna går omkring och sköter sina affärer, pratar, skämtar, går till lektioner osv. Föga vet de att ett par ungdomar planerar en attack mot skolan.
En väsentlig del av Elephant
Föregående paragraf var väldigt kort, men den beskriver ungefär 90% av filmen. Uppskattningsvis hälften av filmen består av någon av huvudpersonernas ryggtavla när denne är på väg någonstans. Första gången det görs känns det rätt så nyskapande och ger miljöerna en i film sällan upplevd känsla av verklighet. När någon går någonstans får man följa denne i realtid och se allt som denne ser och allt som pågår runt omkring, vilket är rätt häftigt i sig, men när det visar sig att det inte bara är ett grepp för att etablera miljön och sedan gå vidare till karaktärsutvecklingarna, utan att det faktiskt utgör stora delar av hela filmen, börjar det kännas mer och mer poänglöst. Karaktärerna får faktiskt komma fram väldigt lite och i slutet vet man inte exakt varför man fick följa de här människorna eller ens vad poängen med alltihop var. Skådespelet är riktigt bra och den lilla tiden man får med de olika karaktärerna visar att både regissören och manusförfattaren har mad skillz som hade kunnat användas mycket bättre än de gjorde. Dock så vinner filmen några poäng på bara hur den ser ut och "känns". Skolan är levande och några snygga grepp visar hur varje elevs historia utspelar sig i en annans periferi. Det är en väldigt snygg film att titta på, men faller på många andra punkter.
John vet inte hur han ska reagera på de ständiga sexuella trakasserierna
Om Elephant lade ner mer tid på att berätta en historia, eller åtminstone ge sina karaktärer klara personligheter och mål, och mindre tid på att försöka visa vilken tekniskt skicklig filmskapare man kan vara på en liten budget så hade den säkert kunnat bli en riktigt bra film, men som det ser ut nu kan jag inte vara särskilt generös med betyget.
Mitt sökande efter den perfekta engagerande skolskjutningsfilmen fortsätter. Det känns som det perfekta ämnet för en film egentligen. Tänk bara som Dazed and Confused (1993), men med en hel del ångest istället för 8 olika smaker av awesome. Det borde inte vara så svårt, eller hur?
Jag skulle ha recenserat Dazed and Confused istället.
Gud vilken fantastisk film!
...fast den hade nåt ändå...
Betyg: 6/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar