En, två, fast tredje är fyra

The Martian   (trailer)

Astronauten Mark Watney och hans glada vänner är på ett uppdrag på Mars. En plötslig storm tvingar dem att snabbt lämna planeten och under tumultet blir stackars Mark träffad av lite flygande bråte och förmodas död. Det visar sig dock att han mot alla odds klarat sig, men nu står han inför ett stort problem: Han är ensam på Mars och alla på jorden tror att han är död, så han kan inte vänta sig någon hjälp på ungefär 4 år.

Jag ville verkligen älska The Martian. Allt jag hade hört om den fick den att låta som precis den sortens film som skulle tilltala mig. Ett olidligt spännande hard-sci-fi-rymdäventyr med en karismatisk huvudrollsinnehavare och en regissör som återvänder till sin forna form. Tyvärr så kunde jag inte.

Kanske var det ett misstag att läsa boken innan man såg filmen i det här fallet? Man känner alltid att det är mycket som saknas när man läst en bok och får se filmadaptionen, men i det här fallet var det allt det viktiga som försvunnit i komprimeringen. Svårigheter i boken som kan tillägnas ett helt kapitel svishar förbi i ett montage i filmen. Problem som kräver nästan omänsklig uppfinningsrikedom för att lösa i boken dyker aldrig ens upp i filmen.

Resultatet blev för mig att Watneys framgångar och bakslag bar betydligt mindre vikt. Konsekvenserna kändes aldrig lika digra som jag hade hoppats. Det är oerhört synd.

Därmed inte sagt att det är en dålig film. Det är mycket i den som var väldigt bra, och även om jag inte kan älska The Martian så kan vi ändå vara goda vänner.

Betyg: 7/10

Gillar du sand? Prova Mars!

Horns   (trailer)

Iggys flickvän sedan barndomen blir mördad under mystiska omständigheter. Iggy själv blir helt förstörd av sorg och alla i staden tror att det var han som är mördaren. Inom kort börjar ett par horn växa ur Iggys panna, och plötsligt börjar alla han träffar bete sig väldigt märkligt.

Boken som Horns är baserad på är skriven av Stephen King's son Joe Hill, och även om det antagligen inte är rättvist att göra jämförelserna så tycker jag att man kan känna skuggan av Kings fingeravtryck på materialet. Det är den sortens högkonceptshistoria utspelad i en amerikansk småstad som King gör, eller åtminstone en gång gjorde, så jäkla bra.

Dock är filmen inte allt som den hade kunnat vara, och jag tvingas lägga skulden vid regissören Alexandre Ajas fötter. Materialet hade kunnat bli så fantastiskt bra i rätt händer, men jag tror inte att Aja var rätt person att göra det. Killen kan sin skit när det handlar om att chocka publiken (se husvagnsscenen i remaken på The Hills Have Eyes om du inte redan vet vad jag menar), men jag tror att Horns hade tjänat på en lite lättare hand vid rodret.

Han försöker i alla fall sitt allra bästa. Alla scener är proppfulla av religiös symbolik och givetvis är alla registreringsplåtar man får se i filmen referenser till relevanta bibelverser. Det finns hemskt mycket vilja i alla fall. Vissa scener är väldigt bra och vissa repliker kommer jag säkert att minnas länge, men jag kan ändå inte ge den helhjärtade rekommendation jag hade önskat. En särskild scen som utspelas i hans barndom drar bort en full poäng från betyget. Filmens klimax drar bort en till.

Bra, men inte fantastisk.

Betyg: 7/10

Jag behöver inte ta till "feeling horny"-skämtet. Filmen gör det åt mig.

Fantastic Four   (trailer)

Reed Richards är en riktigt klipsk kille. Han har lurat ut hur man teleporterar föremål till en annan dimension. När han till slut lyckas teleportera sig själv och sina kompisar till denna andra dimension så går allt åt skogen. Lång historia kort: De får fräsiga superkrafter och måste lära sig handskas med dem. Och med Dr. Doom.

Det är något väldigt konstigt som händer i den här filmen. Det är som att den egentligen inte vill vara en film om superhjältar, men den släpas skrikandes till korset för att ha sin datoranimerade fightscen på slutet, precis sådär som det ska vara i superhjältefilmer.

Detta är en film som fick väldigt dåligt kritiskt mottagande när den kom, och kanske låter jag den vetskapen påverka mina förväntningar, men jag kände att den inte alls var så dålig som jag letts att tro. Det är hyfsad science fiction fram tills det förvandlas till förbryllande dåligt superhjältesvammel. Helt i onödan dessutom! Eller kanske inte helt i onödan. Jag antar att filmen liksom måste vara på väg nånstans, och ett superhjälteteam är väl en så god destination som någon, men sättet den tar sig dit på är väldigt märkligt.

Det finns en sekvens i filmen där våra hjältar "upptäcker" sina krafter, och den spelar ut mindre som det normala "kolla vad fräcka saker jag kan göra", och mer som Croenenbergsk body horror. Det uppskattade jag väldigt mycket. Efter det tappade filmen alla begrepp och med dem, mig.

Jag kan inte rekommendera den, men det finns sämre saker att se.

Betyg: 5/10

Vid det här laget har filmen redan spårat ur