Drama och vassa tänder

Hej hej igen! Tre nya filmer. Eller, ja, kanske inte supernya, men du vet vad jag menar. Den här veckan är det två bra och en dålig. Sådär som det ska vara.

Spring   (trailer)

Evan har det rätt tufft. Han har blivit av med både sitt jobb och sin mor, och nu är han dessutom jagad av polisen. Låter som ett utmärkt tillfälle att pysa iväg på en liten backpacking-trip till Italien, eller hur? Väl där träffar han sina drömmars kvinna. Men det kan ju aldrig vara så enkelt.

Jag kanske borde börja med att säga att det nog inte är en jättebra idé att kolla på trailern till den här filmen. Det här är en sån där film som gör sig allra bäst utan att veta något alls om den när man går in i den.

Och vilken film den är! Jag skulle kunna ösa lovord över den hela dagen, men du har säkert andra saker att göra, så låt mig bara säga att detta är en juvel som antagligen kommer att förbli förbisedd, men du har chansen att kolla upp den nu och bära med dig en extra liten ädelsten som de allra flesta aldrig kommer att upptäcka i ryggsäcken. Låter inte det frestande?

Den må vara märklig på en hel rad olika sätt, men den är fantastisk på ännu fler. Se den!

Betyg: 8,5/10

Allt är sällan som det verkar

The Skeleton Twins   (trailer)

Tvillingarna Milo och Maggie har det svårt. De bor i olika städer, men brottas båda med vissa av demonerna som ibland kan följa med vuxenlivet. Efter ett misslyckat självmordsförsök flyttar Milo in hos sin syster. Klart det blir lite friktion.

Både Kristen Wiig och Bill Hader är nog mest kända för sina komiska insatser, men här ger de sig på nästan renodlade dramatiska roller. Okej, karaktärerna de spelar råkar vara rätt roliga människor, men på ett bekant och lite subtilt sätt. Sådär som riktiga människor är roliga. Det är tur för dem bägge att de gör ett hemskt bra jobb i den här filmen. Det kan säkert öppna dörrar för dem att fortsätta med lite seriösare roller, och det är något som jag gärna skulle se.

Filmen är väldigt bra. Skådespelarna gör ett bra jobb med materialet och det känns som att de har äkta kemi med varandra och det är fullt möjligt att köpa dem som ett syskonpar.

Jag har inte supermycket mer att tillägga faktiskt. Risken finns att du inte hört så mycket om den här filmen, men jag tyckte att den var väl värd att se.

Betyg: 7,5/10

Ju mer vi är tillsammans...

Jurassic World   (trailer)

20+ år efter den första filmen utspelade sig har Jurassic Park öppnat och varit igång ett tag. Dock så börjar publiken bli less på gamla tråkiga dinosaurier, så de ansvariga börjar genmanipulera fram nya, häftigare dinosaurier för att publiken ska få vad de vill.

Ugh.

Den här filmen var på det stora hela en stor plåga att sitta igenom. Okej, det fanns några bitar här och var som gränsade på intressanta, men det var långt mellan dem, och filmen kom aldrig över en 7:a ens under de bästa delarna.

Den verkar hela tiden stå i träta med sig själv. Här följer en dialog mellan Jurassic World och Jurassic World.
Jurassic World: Ja saker var sannerligen bättre förr! Den första Jurassic Park förlitade sig på hantverket och inte på "större är bättre"-tänket som publiken vill ha nuförtiden. Ack och ve vad folk har tappat bort feelingen i jakten på nästa kick!
Jurassic World: Åh, kolla här är en ÄNNU större dinosaurie! Och tänk om den parades ihop med DEN HÄR coola dinosaurien och typ gjorde ett dream team och löste brott tillsammans! Vänta, kom tillbaka! Titta, här är ju T-Rexen från den första filmen! Snälla älska mig!

Det blir så hemskt tröttsamt. Om den ändå kunde backa upp någon av riktningarna med något som faktiskt får en att stanna upp och säga "wow", men tyvärr är det bara en massa ljud, smällar och svammel.

Betyg: 3/10

Jamen vilken bild trodde du att jag skulle ta?

En, två, fast tredje är fyra

The Martian   (trailer)

Astronauten Mark Watney och hans glada vänner är på ett uppdrag på Mars. En plötslig storm tvingar dem att snabbt lämna planeten och under tumultet blir stackars Mark träffad av lite flygande bråte och förmodas död. Det visar sig dock att han mot alla odds klarat sig, men nu står han inför ett stort problem: Han är ensam på Mars och alla på jorden tror att han är död, så han kan inte vänta sig någon hjälp på ungefär 4 år.

Jag ville verkligen älska The Martian. Allt jag hade hört om den fick den att låta som precis den sortens film som skulle tilltala mig. Ett olidligt spännande hard-sci-fi-rymdäventyr med en karismatisk huvudrollsinnehavare och en regissör som återvänder till sin forna form. Tyvärr så kunde jag inte.

Kanske var det ett misstag att läsa boken innan man såg filmen i det här fallet? Man känner alltid att det är mycket som saknas när man läst en bok och får se filmadaptionen, men i det här fallet var det allt det viktiga som försvunnit i komprimeringen. Svårigheter i boken som kan tillägnas ett helt kapitel svishar förbi i ett montage i filmen. Problem som kräver nästan omänsklig uppfinningsrikedom för att lösa i boken dyker aldrig ens upp i filmen.

Resultatet blev för mig att Watneys framgångar och bakslag bar betydligt mindre vikt. Konsekvenserna kändes aldrig lika digra som jag hade hoppats. Det är oerhört synd.

Därmed inte sagt att det är en dålig film. Det är mycket i den som var väldigt bra, och även om jag inte kan älska The Martian så kan vi ändå vara goda vänner.

Betyg: 7/10

Gillar du sand? Prova Mars!

Horns   (trailer)

Iggys flickvän sedan barndomen blir mördad under mystiska omständigheter. Iggy själv blir helt förstörd av sorg och alla i staden tror att det var han som är mördaren. Inom kort börjar ett par horn växa ur Iggys panna, och plötsligt börjar alla han träffar bete sig väldigt märkligt.

Boken som Horns är baserad på är skriven av Stephen King's son Joe Hill, och även om det antagligen inte är rättvist att göra jämförelserna så tycker jag att man kan känna skuggan av Kings fingeravtryck på materialet. Det är den sortens högkonceptshistoria utspelad i en amerikansk småstad som King gör, eller åtminstone en gång gjorde, så jäkla bra.

Dock är filmen inte allt som den hade kunnat vara, och jag tvingas lägga skulden vid regissören Alexandre Ajas fötter. Materialet hade kunnat bli så fantastiskt bra i rätt händer, men jag tror inte att Aja var rätt person att göra det. Killen kan sin skit när det handlar om att chocka publiken (se husvagnsscenen i remaken på The Hills Have Eyes om du inte redan vet vad jag menar), men jag tror att Horns hade tjänat på en lite lättare hand vid rodret.

Han försöker i alla fall sitt allra bästa. Alla scener är proppfulla av religiös symbolik och givetvis är alla registreringsplåtar man får se i filmen referenser till relevanta bibelverser. Det finns hemskt mycket vilja i alla fall. Vissa scener är väldigt bra och vissa repliker kommer jag säkert att minnas länge, men jag kan ändå inte ge den helhjärtade rekommendation jag hade önskat. En särskild scen som utspelas i hans barndom drar bort en full poäng från betyget. Filmens klimax drar bort en till.

Bra, men inte fantastisk.

Betyg: 7/10

Jag behöver inte ta till "feeling horny"-skämtet. Filmen gör det åt mig.

Fantastic Four   (trailer)

Reed Richards är en riktigt klipsk kille. Han har lurat ut hur man teleporterar föremål till en annan dimension. När han till slut lyckas teleportera sig själv och sina kompisar till denna andra dimension så går allt åt skogen. Lång historia kort: De får fräsiga superkrafter och måste lära sig handskas med dem. Och med Dr. Doom.

Det är något väldigt konstigt som händer i den här filmen. Det är som att den egentligen inte vill vara en film om superhjältar, men den släpas skrikandes till korset för att ha sin datoranimerade fightscen på slutet, precis sådär som det ska vara i superhjältefilmer.

Detta är en film som fick väldigt dåligt kritiskt mottagande när den kom, och kanske låter jag den vetskapen påverka mina förväntningar, men jag kände att den inte alls var så dålig som jag letts att tro. Det är hyfsad science fiction fram tills det förvandlas till förbryllande dåligt superhjältesvammel. Helt i onödan dessutom! Eller kanske inte helt i onödan. Jag antar att filmen liksom måste vara på väg nånstans, och ett superhjälteteam är väl en så god destination som någon, men sättet den tar sig dit på är väldigt märkligt.

Det finns en sekvens i filmen där våra hjältar "upptäcker" sina krafter, och den spelar ut mindre som det normala "kolla vad fräcka saker jag kan göra", och mer som Croenenbergsk body horror. Det uppskattade jag väldigt mycket. Efter det tappade filmen alla begrepp och med dem, mig.

Jag kan inte rekommendera den, men det finns sämre saker att se.

Betyg: 5/10

Vid det här laget har filmen redan spårat ur