Interstellar - En resa att komma ihåg

Okej, jag vet att jag sa att det skulle dröja en vecka till nästa inlägg och att det då skulle bli en hel bunt smårecensioner, men jag såg Interstellar häromdan och tänker att det säkert kan vara intressant för många att höra vad folk som sett den säger om den såhär inför helgen. Därför har jag gjort så att jag publicerat de nya smårecensionerna redan idag, och direkt därpå min Interstellar-recension, så att den ska vara i blickfånget och lätt att komma åt för eventuella fånar som irrar sig in hit den närmsta veckan.

Alltså: Först Interstellar. Under den en bunt nya smårecensioner! Grönt? Ok!

Då kör vi:

Det är kul att gå på bio!

Speciellt när det är dags att se en film som man sett fram emot länge och som verkar ha all potential i världen att faktiskt leverera på förväntningarna som man byggt upp. Jag har till exempel haft ögonen på Interstellar sedan den dök upp under Spielbergs imdb-sida som "announced". Sedan dess har det  hänt en hel del. Bland annat har regin lämnats över till Christopher Nolan (kanske mest känd för de nya Batmanfilmerna, Memento och Inception), listan över skådespelare har skiftat i alla regnbågens färger och ett tag såg det till och med
ut som att filmen inte alls skulle bli av.

Till slut verkade de dock få ordning på allt det byråkratiska och häromdan fick jag till slut möjlighet att gå och se Interstellar på bio.

Och vilken oerhörd fröjd den visade sig vara!

I framtiden som Interstellar låter oss ta del av har planeten vi bor på till slut fått nog av våra fasoner. Det blir svårare varje år att odla mat, och mänskligheten ligger på förintelsens brant. Den teknologiska optimism som präglar vår värld idag är nästan helt bortblåst och de flesta måste jobba hårt bara för att överleva. I den här världen får vi träffa Cooper spelad av den stilige herr Matthew McConaughey. En idealistisk majsbonde, fysiker, före detta NASA-pilot och ensam tvåbarnsfar. Allt detta inpackat bakom den mysigaste sydstatsdialekt du kan tänka dig. Cooper kämpar med alla de vardagliga sysslorna som passar en majsbonde i framtiden, men snubblar snart över en möjlighet att axla hela mänsklighetens framtid. Problemet är att det skulle innebära att han måste lämna sina barn under en obestämd tid. Och sin planet.

I rymden gäller det att hålla ihop

Det finns så hemskt mycket att säga om Interstellar, men jag kommer inte ens att kunna säga hälften av vad jag vill eftersom jag ska vara väldigt noga att tassa runt alla möjliga detaljer gällande handlingen. Jag vill rekommendera filmen, men jag vill också gärna att du ska kunna se den med lika lite vetskap om handlingen som jag gjorde. Jag länkar inte ens till en trailer den här gången.

Interstellar är nämligen en upptäcktsfärd i ordets sanna betydelse. Sällan vet man vad som kommer att lura runt nästa krök, men när man väl kommer dit finns det mer än nog där för att man ska tappa hakan. Visuellt är den ett sant storverk och jag skulle rekommendera att du såg filmen bara för den kavalkad av imponerande bildkompositioner som man utsätts för. Som tur är så är den också mer än bara ett vackert ansikte. Den behandlar relationer, kärlek, vetenskap och till och med människans plats i kosmos i en fantastisk, krämig smet som man kan sjunka ner och förlora sig i under två och en halv timme.

Det har ofta sagts att Nolan är en något kall regissör. Att han hellre koncentrerar sig på hur det sitter ihop än hur det känns. Jag förstår hur man skulle kunna rikta den kritiken mot Interstellar (och det har recensenter varit snabba att göra), men jag tycker inte att det är rättvist att betrakta den som bara en stor ekvation med karaktärer i. För mig kändes filmen hela tiden grundad i, och med fullt fokus på karaktärerna, faktiskt mer än i de flesta andra Nolan-filmer jag sett och det var intressant att följa dem och de förändringar de genomgår under resan.

Kubrick vem?

Kanske får den mycket av sina mänskliga element tack vare skådespelarna. Alla gör väldigt bra insatser utan något undantag som jag kan komma på nu och en del gör nog till och med de bästa rollprestationer jag sett från dem.

Det skulle även kännas lite dumt att inte nämna musiken (komponerad av den odödlige Hans Zimmer). Den löper hela spektrat mellan diskret och fjäderlätt till nästan outhärdligt fläskig och överväldigande. Inte helt olikt Zimmer/Nolans samarbete i Inception, och om du har sett Inception så håller du säkert med om att det är rätt bra betyg att nämnas i samma mening som den när det gäller musik.

Det finns säkert en del kritik som man kan rikta mot den. Den saktar ner lite väl mycket under ett par ögonblick här och där, och om man inte gillar små utbrott av spontan exposition från karaktärer så kanske Interstellar stundom kommer att göra dig lite otålig, men jag vill inte gräva ner mig i sånt där. När man presenteras med en så pass helgjuten film så känner jag mig bara otacksam när jag sitter och klyver hår och gnäller. Det är inte vad Interstellar handlar om. Den handlar om att kastas ut på en resa på gränsen till vad man ens kan föreställa sig och bara låta sig förundras.

Interstellar kan mycket väl vara den mest ambitiösa film jag sett i mitt liv, och den är utan tvivel en av årets bästa. Se den!

Betyg: 9/10