Adam Hinner Ikapp - Del 4

Sista hinna-ikapp-inlägget. Sen blir det att fortsätta som vanligt. Men förhoppningsvis lite mer regelbundna uppdateringar än vanligt.
Nåväl, vi kör!

A Million Ways to Die in the West   (trailer)

Seth McFarlane gjorde ännu en komedi.

Den är inte lika bra som Ted, men den duger fint. Den utspelar sig, som titeln kanske antyder, i den vilda västern och jag minns inte så noga vad den handlade om. Det spelar kanske inte så stor roll heller. Den var väldigt rolig bitvis. Mindre rolig bitvis. Som vanligt med McFarlane så är det mycket av karaktärer som hamnar i bisarra situationer och säger till varandra "men titta så hemskt bisarr den här situationen är!". Det låter väldigt snorkigt av mig att reducera humorn till det, men det är sant och det är inte nödvändigtvis något dåligt. Jag råkar gilla sånt, så för mig är det definitivt en rekommendation.

Betyg: 7/10

Inget har någonsin blivit sämre av Neil Patrick Harris

Kolla här till exempel!

Lucy   (trailer)

ScarJo spelar Lucy, en ung kvinna som genom en rad olyckliga händelser får i sig en drog som låser upp mer och mer potential i hennes hjärna. Vad ska hon göra med all den här nya informationen och med dessa nya förmågor? Se filmen och ta reda på det!

Det var en jäkla massa liv när den här filmen kom ut från folk som var arga eftersom "människor använder inte alls bara 10% av hjärnkapaciteten som den gamla myten påstår! Den här filmen är ju dum!". På det kan jag bara svara: ja det är möjligt. Håll nu käft och sitt ner i biografen!

Den här filmen är inte menad som en dokumentär. Den är menad som en actionfilm med små filosofiska undertoner, och som sådan tycker jag att den gör ett strålande jobb. Jag var med den här filmen till 100%  från början hela vägen till slutet. Den är så pass välgjord att det aldrig finns någon anledning att stanna upp och fundera på vad som är och inte är verklighetstroget. Om man låter sig ryckas med i premissen så kan man gott tycka att den är en av årets bästa actionfilmer, och det gjorde jag så det gör jag!

Betyg: 8,5/10

Scarlett är klipsk

Neighbors   (trailer)

Ett par och deras nyfödda bäbis flyttar in  i ett nytt grannskap och upptäcker till sin fasa att de hamnat granne med ett fraternity-hus som håller fester varje kväll och lever om och ställer till det sådär som ungdomar gör. Låt fejden börja!

En komedi som levererar hemskt mycket roligheter. Seth Rogen är rolig på det där sättet som han alltid är, men märkligt nog så är det nog den unga hunken Zac Efron som stjäl showen som en löjligt snygg och självsäker frat-boy som, trots att han uppenbarligen är väldigt intelligent, inte riktigt klurat ut sina prioriteringar i livet riktigt än.

En komedi ska få en att skratta och den här filmen fick mig att skratta en hel del. Den har dessutom ett bultande litet hjärta bakom skratten och det skadar ju knappast.

Betyg: 7,5/10

Vad kan man säga?

Maleficent   (trailer)

Berättelsen om Törnrosa från den onda häxans perspektiv.

Ingen vidare film. Värd att se mest för Angelina Jolie.

Betyg: 5/10

Ond eller bara missförstådd?

Snowpiercer   (trailer)

I framtiden är jorden täckt av is och det fåtalet tusen människor som finns kvar lever på ett gigantiskt tåg som åker runt runt den nu döda planeten. Om inte den premissen får dig att spetsa öronen lite så måste du omvärdera ditt liv tror jag.

Det övergår mitt förstånd att den här filmen har fått så lite uppmärksamhet som den har. Den är helt underbar och helt oförglömlig. Förutom att jag redan glömt vissa bitar av den. Men själva stämningen kommer att hänga med mig ett tag framöver. Det är en film som jag tror vinner mycket på att dess regissör inte är den typiska Hollywood-regissören. Den gör så många saker så delikat annorlunda och är så mycket rikare för det.

Sen är den dessutom en samhällsallegori som faktiskt får igenom en rimlig poäng utan att låta som att den är skriven av en tioåring (jag tittar på dig, Elysium).

Betyg: 8,5/10

Världens undergång är ingen dans på rosor

The Grand Budapest Hotel   (trailer)

Genom flera lager av berättare får vi höra berättelsen om hotellföreståndaren (?) som hamnar i en hel hop problem som involverar mord och vansinniga scener av kälkåkning.

Jag tror bestämt att det här var den första filmen av Wes Anderson som jag sett. Det är inte dåligt av en begynnande cinofil att behålla en blind fläck med hela Wes Andersons katalog, men jag har lyckats på något vis. Fram tills nu! Och ja, ni har hört rätt. The Grand Budapest Hotel är en helt underbar film.

Den är väldigt rolig och quirky, vad än det svenska ordet för det är... Och vem kan komma på en mer charmerande människa än Ralph Fiennes? Nej, precis. Jag trodde väl det. Om du tvekar det minsta gällande huruvida du ska se The Grand Budapest Hotel, ta en titt på trailern. Den ger en väldigt bra känsla för filmens sinne för humor och avslöjar inte för mycket.

Jag hade hemskt roligt i The Grand Budapest Hotel, och jag misstänker att du också skulle ha det.

Betyg: 8,5/10

En principfast man

300: Rise of an Empire   (trailer)

Det är minsann inte bara Leonidas' 300 som kämpade mot perserna den där gången, ni minns? Närå, det utspelade sig dessutom en betydligt mindre intressant och betydligt mindre välberättad historia parallellt och efter den första 300-filmen. I den var Eva Green naken lite. Men om sanningen ska fram så är väl Eva Green naken jämt?

För mig föll i alla fall det allra mesta i den här filmen rätt platt. Karaktärerna var betydligt mindre intressanta, actionscenerna var till stor del kopierade från den första filmen, men bara mer urvattnade och detsamma kan sägas för den visuella stilen. Jag tror till och med att krigarna hade mindre muskler i den här filmen, och bara det är anledning nog att skippa den.

Nej, jag kan inte uppbringa nog med engagemang för att skriva särskilt mycket om den här filmen. Den är som en lite plastigare, lite fulare, urtvättad version av 300, men utan alla de ikoniska scenerna. Det finns inte mycket mer att säga. Missa den gärna.

Betyg: 4/10

Sin City 2: A Dame to Kill For   (trailer)

Vi får se mer av alla de märkliga och otäcka sakerna som pågår under nätterna i Sin City. Några nya historier med gästspel från bekanta ansikten. Som helhet inget speciellt.

Jag hör till vad som verkar vara en utdöende skara av människor som faktiskt gillade den första Sin City en hel del. Kanske var jag bara förblindad av alla de fräcka visuella tricken, men jag kommer fortfarande väl ihåg karaktärerna och det måste ju säga något positivt, eller hur?

Däremot känner jag att det är väldigt svårt att försvara något alls med den här filmen. Speciellt om jag inte ska känna som att jag bara återupprepar allt jag sa om Rise of an Empire. Sin City 2 är sin föregångares fulare, dummare lillebror som postar bilder av sig själv utan tröja på Facebook då och då... och Eva Green är givetvis naken mest hela filmen.

Betyg: 3/10

Våld och kärlek

Adam Hinner Ikapp - Del 3

Usch vad tiden går fort! Ännu en vecka har gått och här kommer ännu en uppsättning filmrecensioner. Håll tillgodo!

Teenage Mutant Ninja Turtles   (trailer)

Ninjasköldpaddor slåss mot en robotsamuraj. Sen var det något om nån gas som skulle släppas ut och döda en massa människor.

Ännu en film som jag har svårt att hitta goda egenskaper hos. Den hade kunnat bli så mycket mer helt enkelt. Och ja, jag förstår att alla förväntningar och förhoppningar man någonsin hade på den här filmen till hundra procent var på grund av att man älskade dem när man var barn. Men det hindrar inte att de faktiskt hade kunnat göra något väldigt bra av grundkonceptet. Tyvärr så valde de den andra vägen.

Under tiden jag tittade på den så kände jag att actionscenerna bara var förlängningar av Bayformers frikostiga slow-mo och spasmiska kameraarbete, men jag ser tillbaka på dem nu med lite varmare blick. Det fanns faktiskt bra ögonblick i TMNT, de var bara begravda under ett halvfärdigt manus, schizofren ton och några riktigt förbluffande val från regissören.

Se den för ett par av actionscenerna och ett par roliga ögonblick här och var om du känner dig väldigt förlåtande och uttråkad någon kväll.

Betyg: 5/10

Bekanta ansikten

Edge of Tomorrow   (trailer)

Tom Cruise skickas mot sin vilja ut på slagfältet i framtiden när mänskligheten slåss (och förlorar) mot en armé av invaderande aliens. Han dödas nästan omedelbart. Kort därefter (innan?) vaknar han upp och upptäcker att han på något sätt fått förmågan att genomleva samma dag om och om igen. Enda villkoret är att han måste dö innan dagens slut för att kunna starta om igen.

Detta är en heltigenom bra film. Konceptet var intressant, det var väl utfört, skådespelarna var duktiga, actionscenerna var intensiva, allt bara klickade helt enkelt! Jag är rädd att den trots ett bra mottagande när den kom, kommer att glömmas bort inom ett par år, men jag kommer alltid att hålla en varm plats i mitt lilla gossehjärta för Edge of Tomorrow. Det är inte varje dag man får en sån helgjuten action-sci-fi och vi ska vara tacksamma när de dyker upp!

Detta är vad jag tror att jänkarna kallar en "must-see".

Betyg: 9/10

Mecha-Tom Cruise och Mecha-Emily Blunt

Captain America: The Winter Soldier   (trailer)

Den andra delen av historien om den töntigast namngivna superhjälten i Marveluniversat. Cap trasslar in sig i ett politiskt spel med korruption och lögner. Och explosioner.

Ännu ett exempel i raden av filmer som är riktigt bra under tiden man ser den, men som troligen inte kommer att lämna något varaktigt intryck i det långa loppet. Jag är glad att den finns eftersom den passar perfekt för en söndagkväll när man är sugen på en bra, fartfylld film, men inte kan komma på något som man inte redan sett tusen gånger. Vissa verkar hålla The Winter Soldier som en av de absolut bästa Marvelfilmerna, och jag kan förstå varför, men för mig blir den inte mycket mer än "bra".

Betyg: 7,5/10

Fin bild.

Frozen   (trailer)

Let it goooo!! Let it goooo!!!
I'm one with the wind and skyyy!!

---

Betyg: 9/10

En omedelbar klassiker

Godzilla   (trailer)

Jag tror inte att jag behöver ge särskilt mycket av en beskrivning av handlingen för en film som heter Godzilla. Ni vet vad ni har att vänta er.

Jag sörjer lite för Godzilla. Den hade potential att bli nästan den perfekta monsterfilmen. Alla scener som involverar gigantiska monster är nästan perfekta. De är filmade på ett sätt som verkligen förmedlar skalan på händelserna och som sådana är de för mig överlägsna (de iofs väldigt bra) scenerna i häromårets Pacific Rim.

Problemet med Godzilla är att huvudpersonen som vi får följa är det minst intressanta som pågår, inte bara på skärmen, utan antagligen i hela världen. Varje scen som han är med i kunde jag bara skaka på huvudet och undra varför vi överhuvudtaget följer det här stolpskottet. Förutom det faktum att han av en ren slump råkar vara på alla ställen på jorden där det dyker upp stora monster.

Jag kan rekommendera Godzilla, om inte annat för att nån gång då och då skymta den helt fantastiska filmen som ruvar bakom huvudkaraktärens tråkiga anlete.

Betyg: 7/10

En naturkatastrof

Det var det! Nästa vecka kommer den sista uppsättningen av filmerna som jag bunkrat upp med. Vi ses då!

Adam out.

Interstellar - En resa att komma ihåg

Okej, jag vet att jag sa att det skulle dröja en vecka till nästa inlägg och att det då skulle bli en hel bunt smårecensioner, men jag såg Interstellar häromdan och tänker att det säkert kan vara intressant för många att höra vad folk som sett den säger om den såhär inför helgen. Därför har jag gjort så att jag publicerat de nya smårecensionerna redan idag, och direkt därpå min Interstellar-recension, så att den ska vara i blickfånget och lätt att komma åt för eventuella fånar som irrar sig in hit den närmsta veckan.

Alltså: Först Interstellar. Under den en bunt nya smårecensioner! Grönt? Ok!

Då kör vi:

Det är kul att gå på bio!

Speciellt när det är dags att se en film som man sett fram emot länge och som verkar ha all potential i världen att faktiskt leverera på förväntningarna som man byggt upp. Jag har till exempel haft ögonen på Interstellar sedan den dök upp under Spielbergs imdb-sida som "announced". Sedan dess har det  hänt en hel del. Bland annat har regin lämnats över till Christopher Nolan (kanske mest känd för de nya Batmanfilmerna, Memento och Inception), listan över skådespelare har skiftat i alla regnbågens färger och ett tag såg det till och med
ut som att filmen inte alls skulle bli av.

Till slut verkade de dock få ordning på allt det byråkratiska och häromdan fick jag till slut möjlighet att gå och se Interstellar på bio.

Och vilken oerhörd fröjd den visade sig vara!

I framtiden som Interstellar låter oss ta del av har planeten vi bor på till slut fått nog av våra fasoner. Det blir svårare varje år att odla mat, och mänskligheten ligger på förintelsens brant. Den teknologiska optimism som präglar vår värld idag är nästan helt bortblåst och de flesta måste jobba hårt bara för att överleva. I den här världen får vi träffa Cooper spelad av den stilige herr Matthew McConaughey. En idealistisk majsbonde, fysiker, före detta NASA-pilot och ensam tvåbarnsfar. Allt detta inpackat bakom den mysigaste sydstatsdialekt du kan tänka dig. Cooper kämpar med alla de vardagliga sysslorna som passar en majsbonde i framtiden, men snubblar snart över en möjlighet att axla hela mänsklighetens framtid. Problemet är att det skulle innebära att han måste lämna sina barn under en obestämd tid. Och sin planet.

I rymden gäller det att hålla ihop

Det finns så hemskt mycket att säga om Interstellar, men jag kommer inte ens att kunna säga hälften av vad jag vill eftersom jag ska vara väldigt noga att tassa runt alla möjliga detaljer gällande handlingen. Jag vill rekommendera filmen, men jag vill också gärna att du ska kunna se den med lika lite vetskap om handlingen som jag gjorde. Jag länkar inte ens till en trailer den här gången.

Interstellar är nämligen en upptäcktsfärd i ordets sanna betydelse. Sällan vet man vad som kommer att lura runt nästa krök, men när man väl kommer dit finns det mer än nog där för att man ska tappa hakan. Visuellt är den ett sant storverk och jag skulle rekommendera att du såg filmen bara för den kavalkad av imponerande bildkompositioner som man utsätts för. Som tur är så är den också mer än bara ett vackert ansikte. Den behandlar relationer, kärlek, vetenskap och till och med människans plats i kosmos i en fantastisk, krämig smet som man kan sjunka ner och förlora sig i under två och en halv timme.

Det har ofta sagts att Nolan är en något kall regissör. Att han hellre koncentrerar sig på hur det sitter ihop än hur det känns. Jag förstår hur man skulle kunna rikta den kritiken mot Interstellar (och det har recensenter varit snabba att göra), men jag tycker inte att det är rättvist att betrakta den som bara en stor ekvation med karaktärer i. För mig kändes filmen hela tiden grundad i, och med fullt fokus på karaktärerna, faktiskt mer än i de flesta andra Nolan-filmer jag sett och det var intressant att följa dem och de förändringar de genomgår under resan.

Kubrick vem?

Kanske får den mycket av sina mänskliga element tack vare skådespelarna. Alla gör väldigt bra insatser utan något undantag som jag kan komma på nu och en del gör nog till och med de bästa rollprestationer jag sett från dem.

Det skulle även kännas lite dumt att inte nämna musiken (komponerad av den odödlige Hans Zimmer). Den löper hela spektrat mellan diskret och fjäderlätt till nästan outhärdligt fläskig och överväldigande. Inte helt olikt Zimmer/Nolans samarbete i Inception, och om du har sett Inception så håller du säkert med om att det är rätt bra betyg att nämnas i samma mening som den när det gäller musik.

Det finns säkert en del kritik som man kan rikta mot den. Den saktar ner lite väl mycket under ett par ögonblick här och där, och om man inte gillar små utbrott av spontan exposition från karaktärer så kanske Interstellar stundom kommer att göra dig lite otålig, men jag vill inte gräva ner mig i sånt där. När man presenteras med en så pass helgjuten film så känner jag mig bara otacksam när jag sitter och klyver hår och gnäller. Det är inte vad Interstellar handlar om. Den handlar om att kastas ut på en resa på gränsen till vad man ens kan föreställa sig och bara låta sig förundras.

Interstellar kan mycket väl vara den mest ambitiösa film jag sett i mitt liv, och den är utan tvivel en av årets bästa. Se den!

Betyg: 9/10

Adam Hinner Ikapp - Del 2

Vi kör igång direkt! Här kommer ytterligare en bunt filmer!

The One I Love   (trailer)

Ett par känner att de börjar tappa gnistan i sitt förhållande och deras terapeut skickar dem till ett avsides hus i skogen där de ska få en möjlighet att koppla av lite och lära känna varandra på nytt. Det dröjer inte länge innan väldigt märkliga saker börjar hända.

Jag vet, visst låter det som en skräckfilm? Det är i alla fall ingen skräckfilm, långt därifrån. Jag skulle snarare beskriva det som en romantisk dramakomedi som utspelar sig i The Twilight Zone. Det är alltså en high-concept-film som utforskar teman som vem som helst kan känna igen som någonsin varit i ett längre förhållande. Jag skulle nog säga att den gör det på ett hyfsat moget och sansat vis också. Det verkar inte som att den nödvändigtvis är ute efter den breda massans godkännande och gör därför sin egen grej på många sätt.

Jag uppskattade i stort sett hela filmen och kan därför rekommendera den om du är på humör för en lite halvknäpp, men väldigt varm film.

Betyg: 7,5/10

Konstig poster. Rätt konstig film.

Guardians of the Galaxy   (trailer)

En grupp osannolika hjältar förs samman av omständigheter utanför deras kontroll och sätts i sitsen att kanske försöka rädda galaxen.

Jag känner inte att jag behöver säga särskilt mycket här eftersom de allra flesta förmodligen hört talas om den här filmen vid det här laget. Min ödmjuka åsikt var att den var alldeles utmärkt underhållning, men kanske inte den uppenbarelse som många andra verkar tycka att den var. Det är värt att nämna dock att det alltid är uppfriskande med filmer som faktiskt försöker ha lite roligt tillsammans med publiken i denna cyniska tidsålder vi lever i. Även om skämten inte alltid landar till hundra procent.

Betyg: 7,5/10

Rocket Raccoon och Groot

22 Jump Street   (trailer)

Jag tror bestämt att jag skrev en recension av 21 Jump Street när den kom för några år sedan, kan det stämma? Jag orkar inte gå tillbaka och kolla, men jag kan säga i alla fall att den hör till en av mina favoritkomedier i modern tid. Den var totalt skruvad (det finns inget ord att använda här om man inte vill låta 70 år gammal) och vägrade be om ursäkt för det.

Uppföljaren, 22 Jump Street, är precis lika störd och precis lika rolig. Det är väldigt svårt att recensera komedier då det är skämten som de står och faller på och man kan inte gärna återge dessa. Handlingen är inte särskilt speciell, den drar inte i hjärtesträngarna på något betydande sätt och det finns egentligen inte mycket estetiskt att hänga i julgranen. Den är bara rakt upp och ner väldigt, väldigt rolig, och det räcker långt!

Betyg: 8/10

Kool Kats

Autómata   (trailer)

I en post-apokalyptisk värld har större delen av jordklotet torkat ut. Människor gömmer sig bakom stora murar i städer som påminner farligt mycket om Blade Runner där robotar utför det mesta av arbetet och hopp verkar vara en bristvara för de flesta. Här börjar historien. Och här börjar något märkligt hända med vissa av robotarna.

Ett område som det är lätt att få mig att fnittra som en skolflicka. En post-apokalyptisk värld med robotar och som behandlar teknologisk singularitet? Sign me up bro...tato!

Tyvärr så finns det inte mycket annat än premissen som Autómata gjorde rätt. Jag känner att den hade gjort sig mycket bättre som en bok, något som den antagligen var (jag orkar inte kolla upp det) innan den blev en film. Filmen hade sin egen speciella stil, men den föll mig inte i smaken och att döma av dess mottagande så var detta fallet för många andra också.

Betyg: 5/10

Förbryllade

Transformers: Age of Extinction   (trailer)

Robotar slåss och nån stygg robot vill göra...nåt hemskt. Tror jag.

Det är en till Transformers-film helt enkelt. Kan inte Michael Bay bara sluta göra de här filmerna? För hans egen skull och för vår? Lämna över dem till en totalt okänd regissör med en vision istället! Ta det hela i en helt ny riktning! Gör något NYTT för helvete! Om någon hade sagt till mig för 8-9 år sedan att jag skulle komma att sitta och sucka och titta på klockan under en film där stora, extremt välanimerade robotar slogs mot varandra i över två timmar så hade jag antagligen skrattat gott. Men det är precis vad jag gjort under de senaste två (tre?) Transformers-filmerna, och jag kommer aldrig att förlåta Bay för det.

Dessa filmer är så oerhört välanimerade och mängden pengar och tid som de plöjt ner i dem syns på varenda bildruta, men det finns helt enkelt ingenting här! Det är läsk och godis till middag! Det är helt tomma kolhydrater!

Om jag ska försöka hitta något positivt att säga om Transformers 4 som inte handlar om att den är ett tekniskt underverk så skulle det väl antagligen vara att Mark Wahlberg var riktigt bra. Det går inte att komma ifrån att karln har en väldig komisk timing i all sin helylleamerikanska uppriktighet.

Resten är mer eller mindre total dynga.

Betyg: 3/10

En 10-årings våta dröm

Det var allt för den här gången! Om en vecka kommer ännu en bunt!

Adam Hinner Ikapp - Del 1

Adam är äntligen tillbaka!!
Eller hur?
...någon?

Jag har haft något av en paus igen, men under den perioden har jag försökt att skriva upp namnen på de flesta av filmerna jag sett så att jag ska komma ihåg att recensera dem. Häromdan fick jag ett ryck och skrev ihop inte mindre än 23 recensioner på filmer som jag sett under den här tiden. De är lite korta, dels eftersom det var så många att skriva och dels eftersom jag inte minns alla till hundra procent, men jag tänker att jag ska publicera dem, typ fem i taget under de kommande veckorna.

Noah (2014)   (trailer)

En väldigt annorlunda tolkning av berättelsen om Noa. Man kan tycka att det borde vara svårt att göra en berättelse om en guddom som bestämmer sig för att utplåna allt liv på jorden mycket mörkare än den redan är, men Noah lyckas på något vis. Den presenterade en betydligt mindre barnvänlig version av myten och det är till dess förtjänst.

Jag gillade som bekant (?) Darren Aronofskys förra film Black Swan rätt mycket och var lite spänd på att se vad han skulle hitta på med den ofta berättade historien från bibelns början. Resultaten är en väldigt annorlunda, men väldigt bra film. En film som antagligen kommer att gå både kristna och ateister på nerverna. Till exempel så minns jag inte att berättelsen från bibeln innehöll några gigantiska stenmonster, men det hela funkar.

Jag kan rekommendera den med gott samvete.

Betyg: 7/10

Varför bygger du Noa en båt?

Och varför rakar du dig inte på morgnarna?

The Purge: Anarchy (2014)   (trailer)

Uppföljaren till The Purge, en film som jag aldrig såg eftersom den fick ett väldigt svalt mottagande när den kom. Jag hörde dock att uppföljaren skulle vara bättre och i stort sett helt frikopplad från den första, så jag bestämde mig för att ge den en chans.

Premissen är att Amerika inför en dag varje år när alla brott är lagliga genom en hel natt. Tanken är att folk ska få utlopp för sina våldsamma impulser och därmed inte känna något behov att bryta mot lagen resten av året. Det hela är förstås en hemskt blodig affär och vi får följa en grupp människor som försöker överleva natten.

The Purge: Anarchy var en hyfsat bra film. Jag har inte jättemycket mer att säga. Den tar en bra idé och utforskar en hel massa olika sidor av den i samma film, men jag kände inte att jag någonsin var helt investerad i den. Med det sagt så fanns det dock ett par väldigt bra scener. Och minst en väldigt bra scen. Som helhet får jag väl säga att det är en rekommendation.

Betyg: 6,5/10

Fyra mot en är fegt, men kul

The Bothersome Man (2006)   (trailer)

En norsk film om en man som dyker upp i en stad där allt verkar vara frid och fröjd. Faktum är att allt verkar vara lite väl frid och fröjd, och man känner hur något mörkt ligger och lurar under ytan. Kommer han att lyckas gå till botten med vad som pågår? Vart har han egentligen hamnat?

Ännu en helt okej film, men en som inte lämnar något särskilt djupt varande intryck. Åtminstone inte för mig, men jag kan föreställa mig att andra skulle kunna ha en helt annan reaktion. Den har en väldigt förtryckande stämning som ligger och skaver genom hela filmen, men även ett märkligt och väldigt svart sinne för humor. Jag skulle säga att den är värd att se, om inte annat bara för att få se något annorlunda. Dessutom är det ju solidariskt att stödja nordiska filmmakare.

Betyg: 6/10

Alldeles ensam, sånär som på en keps

Coherence (2013)   (trailer)

En grupp gamla vänner samlas för att äta middag, dricka och ha det trevligt tillsammans. Vi får veta att en komet kommer att passera under kvällen, och detta visar sig ha konsekvenser för våra protagonisters middagsplaner.

Nu börjar det likna något igen! Det här är min sorts film. Den är något av en mind-bender som leker med ett intressant koncept och använder det för att berätta en bra historia och utforska spännande teman. Stilen på dialogen är väldigt lös på sättet där skådisarna trampar över varandras repliker och så vidare, men från vad jag hört så visste inte ens skådespelarna till hundra procent vad som skulle hända när de spelade in den. Mycket av det var tydligen improviserat, och om detta stämmer så kan jag bara säga att det känns i den färdiga produkten och för mig gjorde det hela filmen betydligt mer verklighetsnära.

Jag skulle säga att det är en perfekt film för dig som gillar att sitta med ett glas vin i handen med dina vänner och utforska "vore-det-inte-häftigt-om..."-idéer in på sena natten. Mer än så kan jag inte säga utan att avslöja för mycket om den.

Jag kan varmt rekommendera Coherence och jag ser fram emot nästa gång jag får möjlighet att se den igen.

Betyg: 8,5/10

Detta är den mest actionfyllda bilden jag kan hitta från Coherence

Men låt er inte luras! Den är rätt genialisk.

Time Crimes (2007)   (trailer)

En man får syn på något väldigt märkligt från sin solstol utanför hans stora, fina, spanska hus. När han går för att undersöka det dras han in i en kedja av händelser som blir mer och mer invecklad.

Denna spanska film behandlar, som titeln kanske antyder, tidsresor. Jag är ju väldigt svag för sånt, och det krävs kanske inte jättemycket för att imponera på mig bara man kastar in lite tidsresande. Jag satt dock och suckade och rullade med ögonen under den första hälften av filmen då det kändes så smärtsamt uppenbart vart det hela var på väg.

Till min stora glädje så ryckte den upp sig under den andra hälften. Historien blev betydligt intressantare efter den började ta vändningar som man inte alltid kunde förutsäga, och som helhet skulle jag säga att trots att huvudkaraktären var en av de minst sympatiska hjältarna jag sett i en film, så var Time Crimes ändå en riktigt njutbar film.

Betyg: 7/10

Tittut!

Locke (2013)   (trailer)

En man sitter i sin bil.

Det låter inte som mycket av en synopsis, men se den och förvånas över hur mycket man kan göra med i stort sett ingenting. I princip hela filmen utspelar sig i en bil där vår hjälte Ivan Locke sitter, fast besluten att göra vad som måste göras och samtidigt hindra sitt liv från att totalt falla i spillror. Detta gör han genom en serie telefonsamtal, en grym förmåga att lösa problem och ett ofattbart lugn.

Det är en väldigt spännande och hela tiden intressant film. Vem hade kunnat tro att man skulle kunna sitta totalt engagerad och lyssna på en man som sitter och pratar om de byråkratiska aspekterna av att hälla betong? Men tydligen går det alldeles utmärkt med kombinationen av bra skådespel, bra regi och ett bra manus.

Locke hör nog till mina favoritfilmer under 2014 och jag rekommenderar den till vem som helst som inte har något emot dialogtunga filmer!

Betyg: 8/10

En man, en bil, ett problem

Det var allt jag hade att erbjuda för den här gången, men jag har fortfarande 3 nya inlägg med minst 5 saftiga recensioner styck kvar i kammaren, så titta tillbaka inom en vecka så ses vi då!

Adam, out!