Två barn hittar en leksakskanin från framtiden. Ja, du hörde rätt. Kaninen ger dem diverse förmågor, såsom ökad intelligens och telekinesi. Filmer med barn i huvudrollerna har ett medärvt problem: de måste använda sig av barnskådespelare. Det känns som att The Last Mimzy försökte med en del saker som kan falla mig i smaken rätt ordentligt om det görs väl. Tyvärr gjordes det inte särskilt väl, så man sitter ofta och önskar dels att barnskådisarna var lite bättre och dels att filmen hade regisserats av Steven Spielberg.
Betyg: 4/10
En stor ospecificerad katastrof är på väg att förstöra mänskligheten och jordens klokaste vetenskapsmän bygger en stad långt under jordens yta så att människan ska kunna överleva och kanske någon dag ta sig tillbaks till ytan. Många herrans år senare försöker en flicka söka sig ut ur grottorna. City of Ember kändes som att den inte riktigt visste vad den ville stora delar av tiden. Miljöerna var visserligen väldigt granna, men det räcker bara så långt. Nån månad efter att ha sett den minns jag väldigt lite från den. Det kan inte gärna vara ett bra betyg, eller hur?
Betyg: 5/10
Bridge to Terabithia (trailer, även om trailern missleder en totalt om vilken sorts film det är)
En pojke och en flicka blir vänner och skapar sitt eget fantasiland som de döper till Terabithia. Ännu en film i raden som försökte rida på framgången av filmer som Guldkompassen, Stardust och Narniafilmerna. Det fanns en hel uppsjö av de här filmerna (två av dem recenserade ovan), men i stort sett ingen av dem var värda att komma ihåg. Bridge to Terabithia är värd att komma ihåg. I början av filmen tyckte jag att den var till och med sämre än The Last Mimzy, men precis när man tror att man vet exakt hur filmen kommer att spela ut och hjärnan sätter sig i avslappningsläge så går Bridge to Terabithia upp till en och slår en i magen för allt vad den är värd. Efter det visste jag varken ut eller in. Historien som jag trodde att jag suttit och tittat på visade sig vara något helt annat och den ska ha oändliga mängder respekt för modet att göra något sådant i vad som under största delen upplevs som en film för de allra yngsta. När filmen var över visste jag inte exakt vad jag skulle tycka...och det gör jag fortfarande inte. Jag rekommenderar i alla fall att du ser den och avgör själv.
Betyg: ?/10
Chronicle (trailer)
Tre unga män får genom en märklig händelse telekenetiska krafter och handskas med det hela på väldigt olika sätt. Detta var min favoritfilm för året hittills fram tills jag såg The Grey. Nu är den en av mina favoritfilmer för året hittills. Den använder den nu populära handhållna-kameran-approachen, men gör det på väldigt intressanta sätt. Men den är inte bara ett tekniskt under utan berättar också sin historia väldigt väl, och dessutom har den vad de allra flesta filmer bara brukar rycka på axlarna åt - karaktärer som känns verkliga och som man faktiskt gillar. Vad händer om man ger en nedtryckt och mobbad ungdom förmågan att ta ut hämnd på sina förtryckare? Chronicle ger ett rätt så rimligt svar på den frågan och gör det med sådan stil och finess att den kommer att bli svår att glömma.
Betyg: 9/10
Immortals (trailer)
I gamla Grekland ger sig Theseus ut på en liten odyssé för att ta ut hämnd på Kung Hyperion som förstörde hans hem och dödade hans mor. Samtidigt försöker Hyperion släppa lös titanerna som fängslades av gudarna för ett otal år sedan. Immortals försöker i alla fall göra något nytt. Det är i grund och botten en rätt så basic actionfilm, men vad som gör den intressant är den visuella stilen. Det är uppenbart att mycket energi har gått mot att skapa så vackra bilder och miljöer som möjligt. Jag gillar verkligen tanken på att göra något lite speciellt med den trötta actionfilmsgenren, men tyvärr kan inte en film stå på enbart fina bilder. Immortals må vara något ambitiöst och med vision, men den är fortfarande något ambitiöst med vision, krum rygg, skelande ögon och ett brutet ben.
Nåja, de sista 20 minuterna skulle kunna höja pulsen på ett lik i alla fall. Gudar som slåss mot titaner? Jo tack, jag tar två.
Betyg 6,5/10
Millions (trailer)
Två barn hittar en väska full med pengar. Vad ska de ta sig till med dem? Det kanske inte låter jättespännande, men läs vidare. Millions regisserades av Danny Boyle, och jag har inte gjort någon större hemlighet av vad jag tycker om honom här på bloggen. Han hör till mina absoluta favoritregissörer och är ansvarig för två av mina favoritfilmer. Millions är inte riktigt på samma nivå som hans bästa filmer, men den har fortfarande något väldigt speciellt. Det kan vara de unga protagonisterna som är oerhört charmiga eller den visuella stilen som Boyle gjort till sitt signum. I vilket fall som helst kan jag definitivt rekommendera den.
Betyg: 7,5/10
Attack the Block (trailer)
Utomjordiska monster landar landar i en brittisk förort och ett gäng unga gangsters tar på sig att jaga bort inkräktarna. Här har vi en film som mottagit oerhörda mängder lovord från alla möjliga kritiker, så därför såg jag verkligen fram emot att äntligen få se den. Jag måste erkänna att jag blev bara en liten smula besviken. Visst var den betydligt bättre än den genomsnittliga monsterfilmen och jag skulle aldrig påstå att den är nånstans i närheten av en dålig film, men den var heller inte riktigt vad jag hoppats på. Dock så är jag beredd att tänka mig att det är jag och inte filmen som faller kort. Jag kommer nog att se den en gång till för att vara på den säkra sidan. Faktum är att jag just såg trailern igen och kom plötsligt ihåg hur mycket som faktiskt var väldigt bra med den. Höjer betyget med en poäng.
Betyg: 8/10
The Myth of the American Sleepover (trailer)
Vi följer fyra ungdomar nånstans i mitten av deras tonår under den sista helgen innan skolan börjar om. Jag hörde talas om den här filmen när Christy Lemire satte den på sin lista över de bästa filmerna 2011. En av mina favoritfilmer är Dazed and Confused som även den följer ett antal ungdomar under en kväll av festande och brödraskap. Från marknadsföringen tyckte jag att American Sleepover såg ut att vara liknande i både teman och ton och därför var den ännu av de här filmerna som jag verkligen såg fram emot. Efter att ha sett den är jag inte säker på vad jag ska säga. Den levde inte upp till mina förväntningar och karaktärerna var inte nånstans i närheten av lika sympatiska som de i Dazed and Confused. Den hade definitivt några ögonblick när den blixtrar till med glimtar av geni och man ser vad filmen hade kunnat och kanske även ville vara, men i mitt tycke var det lite väl långt mellan dessa glimtar. Som det står var det en riktigt bra film, men över den hänger en skugga av filmen som den kunde ha blivit.
Betyg: 7,5/10
In Time (trailer)
I en värld där livstid bokstavligt talat är valuta försöker Justin Timberlake slåss för de 99 procenten. En actionfilm med irriterande karaktärer och utan minnesvärd action. Även budskapet de försöker lägga fram är svårt att ta på allvar med vetskapen att skådespelarna som rapar upp dialogen själva är rika nog att bygga ett nöjesfält till var och en av sina närmaste vänner. Gjord av samma kille som gjorde Gattaca. Gattaca var mycket bättre.
Betyg: 4/10
Everything Must Go (trailer)
En man blir av med sitt jobb, sin fru och sitt hus på samma dag. För att klara sig vänder han sig till alkoholen och håller en loppmarknad på sin gräsmatta där han säljer av alla sina gamla saker. Här har vi en film som jag verkligen gillade. Will Ferrell bevisar att han inte måste vara högljudd och skrikig för att vara rolig. Dock så ska man nog inte gå in i filmen och vänta sig en komedi. Det är snarare ett rätt melankoliskt drama med subtilt komiska inslag. Alla skådespelare gör riktigt bra ifrån sig och även om filmen rör sig rätt långsamt så är den definitivt värd tiden den tar. Missa den inte!
Betyg: 8/10
Mission: Impossible 4 - Ghost Protocol (trailer)
En svensk intellektuell stygging försöker sätta igång tredje världskriget, men det vill Tom Cruise absolut inte veta av. Jag kanske är tokig, men jag gillade verkligen Mission: Impossible 3. Den var full av bra actionscener, hade precis nog med handling för att hålla intresset uppe och inte tråka ut en och kunde dessutom skryta om en av filmhistoriens bästa skurkar. Jag kommer att drömma mardrömmar om Philip Seymour Hoffman i M:I3 fram tills jag är en gammal man. M:I4-GP lever upp till arvet lämnat av föregångarna. Saker smäller och lever om och det görs så bra att det hade räckt, men den har dessutom ett klurigt och roligt litet manus som backar upp det hela. Och säga vad man vill om Tom Cruise men när det gäller att axla huvudrollen i en actionfilm så är det bara Will Smith som kommer i närheten av Toms karisma. Mission: Impossible 4 är rolig, actionfylld och precis tillräckligt smart för att man inte ska ha dåligt samvete för att man haft så förbaskat kul när man lämnar biografen.
Betyg: 8/10
The Grey (trailer)
Ett gäng grovarbetare kraschar med sitt flygplan mitt i de ödsligaste delarna av Alaska och de måste försöka ta sig därifrån på något sätt. Det visar sig dock att de har sällskap. En flock ovanligt stora och ovanligt blodtörstiga vargar förföljer skaran. Detta är en film som hade kunnat göras så oerhört mycket sämre och fortfarande varit fullt serviceduglig. I hur många filmer har vi inte sett "isolerad skara jagas av x"-storylinen spelas ut? The Grey har också sett dem, men tycks dock aldrig nöja sig med att gå i redan upptrampade och trötta spår. Varje karaktär är intressant på sitt eget sätt, varje scen landar precis där den borde och miljöerna känns precis så tröstlösa respektive vackra som man kan önska sig. Dessutom spelar Liam Neeson huvudrollen. Vad mer kan du möjligen be om ditt otacksamma svin? Jag kan inte komma på något konkret som jag inte gillade med The Grey. Den är antagligen årets hittills bästa och mest hänsynslösa rulle och ett måste att se för alla som gillar film.
Betyg: 9/10
Det får räcka för den här gången.
Faktum är att det här var ett rätt bekvämt format för att skriva recensioner. Man behöver inte gå in på djupet så mycket på filmer som man inte tycker förtjänar det eller som man helt enkelt inte har särskilt mycket att säga om. Jag föreställer mig att det är betydligt enklare att läsa också. Det kan gott hända att det blir den här typen av minirecensioner jag gör av filmer som jag ser som inte vänder upp och ned på världen för mig och därmed nästan tvingar mig att skriva längre om dem.
Den här bloggen har bara börjat sin evolution och kommer att fortsätta att utvecklas eftersom jag hittar format och sätt att skriva som passar mig bättre.
Stay tuned.
Betyg: 5/10
Bridge to Terabithia (trailer, även om trailern missleder en totalt om vilken sorts film det är)
En pojke och en flicka blir vänner och skapar sitt eget fantasiland som de döper till Terabithia. Ännu en film i raden som försökte rida på framgången av filmer som Guldkompassen, Stardust och Narniafilmerna. Det fanns en hel uppsjö av de här filmerna (två av dem recenserade ovan), men i stort sett ingen av dem var värda att komma ihåg. Bridge to Terabithia är värd att komma ihåg. I början av filmen tyckte jag att den var till och med sämre än The Last Mimzy, men precis när man tror att man vet exakt hur filmen kommer att spela ut och hjärnan sätter sig i avslappningsläge så går Bridge to Terabithia upp till en och slår en i magen för allt vad den är värd. Efter det visste jag varken ut eller in. Historien som jag trodde att jag suttit och tittat på visade sig vara något helt annat och den ska ha oändliga mängder respekt för modet att göra något sådant i vad som under största delen upplevs som en film för de allra yngsta. När filmen var över visste jag inte exakt vad jag skulle tycka...och det gör jag fortfarande inte. Jag rekommenderar i alla fall att du ser den och avgör själv.
Betyg: ?/10
Chronicle (trailer)
Tre unga män får genom en märklig händelse telekenetiska krafter och handskas med det hela på väldigt olika sätt. Detta var min favoritfilm för året hittills fram tills jag såg The Grey. Nu är den en av mina favoritfilmer för året hittills. Den använder den nu populära handhållna-kameran-approachen, men gör det på väldigt intressanta sätt. Men den är inte bara ett tekniskt under utan berättar också sin historia väldigt väl, och dessutom har den vad de allra flesta filmer bara brukar rycka på axlarna åt - karaktärer som känns verkliga och som man faktiskt gillar. Vad händer om man ger en nedtryckt och mobbad ungdom förmågan att ta ut hämnd på sina förtryckare? Chronicle ger ett rätt så rimligt svar på den frågan och gör det med sådan stil och finess att den kommer att bli svår att glömma.
Betyg: 9/10
Immortals (trailer)
I gamla Grekland ger sig Theseus ut på en liten odyssé för att ta ut hämnd på Kung Hyperion som förstörde hans hem och dödade hans mor. Samtidigt försöker Hyperion släppa lös titanerna som fängslades av gudarna för ett otal år sedan. Immortals försöker i alla fall göra något nytt. Det är i grund och botten en rätt så basic actionfilm, men vad som gör den intressant är den visuella stilen. Det är uppenbart att mycket energi har gått mot att skapa så vackra bilder och miljöer som möjligt. Jag gillar verkligen tanken på att göra något lite speciellt med den trötta actionfilmsgenren, men tyvärr kan inte en film stå på enbart fina bilder. Immortals må vara något ambitiöst och med vision, men den är fortfarande något ambitiöst med vision, krum rygg, skelande ögon och ett brutet ben.
Nåja, de sista 20 minuterna skulle kunna höja pulsen på ett lik i alla fall. Gudar som slåss mot titaner? Jo tack, jag tar två.
Betyg 6,5/10
Millions (trailer)
Två barn hittar en väska full med pengar. Vad ska de ta sig till med dem? Det kanske inte låter jättespännande, men läs vidare. Millions regisserades av Danny Boyle, och jag har inte gjort någon större hemlighet av vad jag tycker om honom här på bloggen. Han hör till mina absoluta favoritregissörer och är ansvarig för två av mina favoritfilmer. Millions är inte riktigt på samma nivå som hans bästa filmer, men den har fortfarande något väldigt speciellt. Det kan vara de unga protagonisterna som är oerhört charmiga eller den visuella stilen som Boyle gjort till sitt signum. I vilket fall som helst kan jag definitivt rekommendera den.
Betyg: 7,5/10
Attack the Block (trailer)
Utomjordiska monster landar landar i en brittisk förort och ett gäng unga gangsters tar på sig att jaga bort inkräktarna. Här har vi en film som mottagit oerhörda mängder lovord från alla möjliga kritiker, så därför såg jag verkligen fram emot att äntligen få se den. Jag måste erkänna att jag blev bara en liten smula besviken. Visst var den betydligt bättre än den genomsnittliga monsterfilmen och jag skulle aldrig påstå att den är nånstans i närheten av en dålig film, men den var heller inte riktigt vad jag hoppats på. Dock så är jag beredd att tänka mig att det är jag och inte filmen som faller kort. Jag kommer nog att se den en gång till för att vara på den säkra sidan. Faktum är att jag just såg trailern igen och kom plötsligt ihåg hur mycket som faktiskt var väldigt bra med den. Höjer betyget med en poäng.
Betyg: 8/10
The Myth of the American Sleepover (trailer)
Vi följer fyra ungdomar nånstans i mitten av deras tonår under den sista helgen innan skolan börjar om. Jag hörde talas om den här filmen när Christy Lemire satte den på sin lista över de bästa filmerna 2011. En av mina favoritfilmer är Dazed and Confused som även den följer ett antal ungdomar under en kväll av festande och brödraskap. Från marknadsföringen tyckte jag att American Sleepover såg ut att vara liknande i både teman och ton och därför var den ännu av de här filmerna som jag verkligen såg fram emot. Efter att ha sett den är jag inte säker på vad jag ska säga. Den levde inte upp till mina förväntningar och karaktärerna var inte nånstans i närheten av lika sympatiska som de i Dazed and Confused. Den hade definitivt några ögonblick när den blixtrar till med glimtar av geni och man ser vad filmen hade kunnat och kanske även ville vara, men i mitt tycke var det lite väl långt mellan dessa glimtar. Som det står var det en riktigt bra film, men över den hänger en skugga av filmen som den kunde ha blivit.
Betyg: 7,5/10
In Time (trailer)
I en värld där livstid bokstavligt talat är valuta försöker Justin Timberlake slåss för de 99 procenten. En actionfilm med irriterande karaktärer och utan minnesvärd action. Även budskapet de försöker lägga fram är svårt att ta på allvar med vetskapen att skådespelarna som rapar upp dialogen själva är rika nog att bygga ett nöjesfält till var och en av sina närmaste vänner. Gjord av samma kille som gjorde Gattaca. Gattaca var mycket bättre.
Betyg: 4/10
Everything Must Go (trailer)
En man blir av med sitt jobb, sin fru och sitt hus på samma dag. För att klara sig vänder han sig till alkoholen och håller en loppmarknad på sin gräsmatta där han säljer av alla sina gamla saker. Här har vi en film som jag verkligen gillade. Will Ferrell bevisar att han inte måste vara högljudd och skrikig för att vara rolig. Dock så ska man nog inte gå in i filmen och vänta sig en komedi. Det är snarare ett rätt melankoliskt drama med subtilt komiska inslag. Alla skådespelare gör riktigt bra ifrån sig och även om filmen rör sig rätt långsamt så är den definitivt värd tiden den tar. Missa den inte!
Betyg: 8/10
Mission: Impossible 4 - Ghost Protocol (trailer)
En svensk intellektuell stygging försöker sätta igång tredje världskriget, men det vill Tom Cruise absolut inte veta av. Jag kanske är tokig, men jag gillade verkligen Mission: Impossible 3. Den var full av bra actionscener, hade precis nog med handling för att hålla intresset uppe och inte tråka ut en och kunde dessutom skryta om en av filmhistoriens bästa skurkar. Jag kommer att drömma mardrömmar om Philip Seymour Hoffman i M:I3 fram tills jag är en gammal man. M:I4-GP lever upp till arvet lämnat av föregångarna. Saker smäller och lever om och det görs så bra att det hade räckt, men den har dessutom ett klurigt och roligt litet manus som backar upp det hela. Och säga vad man vill om Tom Cruise men när det gäller att axla huvudrollen i en actionfilm så är det bara Will Smith som kommer i närheten av Toms karisma. Mission: Impossible 4 är rolig, actionfylld och precis tillräckligt smart för att man inte ska ha dåligt samvete för att man haft så förbaskat kul när man lämnar biografen.
Betyg: 8/10
The Grey (trailer)
Ett gäng grovarbetare kraschar med sitt flygplan mitt i de ödsligaste delarna av Alaska och de måste försöka ta sig därifrån på något sätt. Det visar sig dock att de har sällskap. En flock ovanligt stora och ovanligt blodtörstiga vargar förföljer skaran. Detta är en film som hade kunnat göras så oerhört mycket sämre och fortfarande varit fullt serviceduglig. I hur många filmer har vi inte sett "isolerad skara jagas av x"-storylinen spelas ut? The Grey har också sett dem, men tycks dock aldrig nöja sig med att gå i redan upptrampade och trötta spår. Varje karaktär är intressant på sitt eget sätt, varje scen landar precis där den borde och miljöerna känns precis så tröstlösa respektive vackra som man kan önska sig. Dessutom spelar Liam Neeson huvudrollen. Vad mer kan du möjligen be om ditt otacksamma svin? Jag kan inte komma på något konkret som jag inte gillade med The Grey. Den är antagligen årets hittills bästa och mest hänsynslösa rulle och ett måste att se för alla som gillar film.
Betyg: 9/10
Det får räcka för den här gången.
Faktum är att det här var ett rätt bekvämt format för att skriva recensioner. Man behöver inte gå in på djupet så mycket på filmer som man inte tycker förtjänar det eller som man helt enkelt inte har särskilt mycket att säga om. Jag föreställer mig att det är betydligt enklare att läsa också. Det kan gott hända att det blir den här typen av minirecensioner jag gör av filmer som jag ser som inte vänder upp och ned på världen för mig och därmed nästan tvingar mig att skriva längre om dem.
Den här bloggen har bara börjat sin evolution och kommer att fortsätta att utvecklas eftersom jag hittar format och sätt att skriva som passar mig bättre.
Stay tuned.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar