En familj av familjer och ett svart får

Dammit! Om det inte var för Garden of Words så hade jag fått till ett tema även denna vecka!

Nåja, vi säger att temat är familj i veckan och så låtsas vi inte om Garden of Words, ok? Ok, då kör vi!

Chef   (trailer)

Mästerkocken Carl får nog av att laga säker, tråkig mat i den snofsiga restaurangen han jobbar i, där han måste handskas med chefer som bara bryr sig om pengar och recensenter som inte förstår hans sanna vision. Därför skaffar han en food truck och tar med sin son och sin bästa vän på en matresa genom landet.

Om jag säger att Jon Favreau regisserade den här filmen så kanske bitarna ramlar på plats i ditt huvud. Favreau har suttit fast i den stora Hollywood-maskinen i nästan 10 år och jobbat på Iron Man-filmerna. Nu bryter han sig fri från kraven och måstena och producerar en lågbudgetfilm där allt handlar om känsla, inte om dyra explosioner och att vädja till den stora marknaden. Kan allegorin bli tydligare? Åh, och sa jag att han själv spelar huvudrollen?

Okej, jag kan vara hur snorkig som helst när det gäller allt som pågår bakom kameran, men faktum kvarstår: Chef är en för jäkla bra film! Jag njöt av den i fulla drag och lät mig dras med i den kubansk-amerikanska drömmen som Favreau vältrar sig i med fester på bakgårdar och folk som dansar till smutsiga instrument.

Sedan har vi sättet som maten filmas i Chef. Om man inte är hungrig när man börjar se den så kan jag nästan garantera att man är det när filmen är slut. Allt ser så förbaskat saftigt och smakrikt ut att man knappt vet vad man ska göra av sig själv. Därutöver är det en fin liten historia om faderskap och att vara sann mot sig själv och sånt.

Riktigt bra, se den om du inte har nåt bättre för dig!

Betyg: 7,5/10

Varde mackor!

Short Term 12   (trailer)

Vi får följa en skara ungdomar på ett behandlingshem som heter Short Term 12. Givetvis finns här en del svårigheter. Och givetvis är det inte bara ungdomarna som är inskrivna på hemmet som har en del bagage som kan behöva redas ut. Även personerna som ska hjälpa dem har det lite svårt ibland.

En historia om relationer och om att växa upp och allt det där. Den är hemskt bra, och det där ordet som är så hemskt obekvämt att använda - gripande. Den förtjänar mer utrymme än vad jag ger den här, ty det är en särdeles fin film, men den är lite knepig att prata om, så det får räcka såhär.

Bara berättelsen om hajen och bläckfisken gör den här filmen värd att se, och det finns en hel del bra utöver den. Missa den inte!

Betyg: 8/10

Om man ska ha det svårt så kan man åtminstone ha det tillsammans

Garden of Words   (trailer)

Takao är 15 år gammal och går i skolan någonstans i Tokyo. När det regnar gillar han att skolka och sätta sig i en närbelägen park och skissa på skor som han ska göra. En dag sitter en ung kvinna i parken. Förvecklingar följer.

Jag såg mest bara den här filmen eftersom jag hade hört att den skulle vara väldigt vacker att titta på. Det var den också. Sällan har jag väl sett så bedövande vackra bilder som Garden of Words hade att bjuda på, och bara det gör ju att filmen är värd att titta på. Men dessutom tycker jag att historien som vi får ta del av också är väldigt fin. Okej, den må vara lite tung på melodramat här och var, men när man ser anime så är det en del av dealen helt enkelt och om man inte kan komma över det så är man nog på fel ställe.

För mig så var Garden of Words som en liten mintpastill (den är bara 46 minuter lång) som kanske inte mättade alltför mycket, men som var väldigt trevlig för stunden och lämnade mig med en frisk smak i munnen.

Betyg: 7/10

Mysande i parken

Force Majeure   (trailer)

En svensk familj är på semester i den perfekta skidorten i Alperna. De har det alldeles utmärkt, fram till de får en liten skräckupplevelse med en kontrollerad lavin under några sekunder när det är oklart hur kontrollerad den faktiskt är. Under dessa sekunder flyr familjens far och lämnar sin familj vind för våg. Det visar sig snabbt att det aldrig var någon fara egentligen, men när snöyret har lagt sig så finns en obehaglig stämning kvar i familjen. Vilken sorts far skulle bara lämna sina barn?

Det finns hemskt mycket som  jag verkligen gillade med Force Majeure. När begåvade svenskar ger sig på att göra socialt obehag så kan det bli precis hur hemskt och hur underbart, ofta samtidigt, som helst. Detta är något som filmen bitvis får till alldeles perfekt. Det kan vara så hemskt mysigt att sitta och vrida sig i stolen å någons vägnar.

Dock finns det även andra saker som jag inte är så jätteförtjust i. Främst handlar det då om tematiska punkter som jag ofta tycker står lite i träta med sig själva eller den övriga filmen som helhet. Jag vill inte spoila för mycket, men det finns scener där jag tycker att att Force Majeure lämnar den naturliga dialogen och de naturliga karaktärerna i förmån för att göra nån poäng eller annan.

Som helhet var detta dock en riktigt njutbar film. Jag var fastnaglad vid skärmen från början till slut, och det skulle säkert du också vara!

Betyg: 8/10

Var man för sig själv!

På böljan den blå!

Ohoj, landkrabbor! Idag är det temadag på Adams Filmblogg!
Temat? Havet förstås! Jag har skrapat ihop tre recensioner av havsrelaterade filmer av varierande typ och kvalitet. Med lite tur får du feeling och bestämmer dig för att se ett par av dem!

All is Lost   (trailer)

En långfärdsseglare vaknar en morgon av att båten läcker. Den verkar ha krockat med en stor container med gympaskor som nån tappat. Vilken jäkla osis. Det sista man vill ha mitt på havet är ju ett hål i båten. Men vår stackars hjälte har bara nosat på ytan av allt elände som han kommer att råka ut för alldeles ensam ute på havet.

Jo, det är sannerligen en hel del som hade kunnat gå bättre för Robert Redford i den här filmen. När allt ser som mest hopplöst ut så hittar filmen alltid ett sätt att göra allt ännu värre. Men det gör också att varje liten seger känns så mycket mer tillfredsställande. Man lider med stackars Robban vid varje bakslag och hurrar vid varje liten seger.

All is Lost är en rätt fantastisk film och en som jag njöt av i fulla drag. Det var väl rätt länge sedan Robert Redford var något i närheten av relevant i någons uppskattning, men här gör han ett förjäkla bra och rätt minimalistiskt jobb. I korthet - den här är värd din tid!

Betyg: 8/10

Om härjade ansikten kunde tala

Atlantis   (trailer)

Milo är superpeppad på att hitta Atlantis. Självklart skulle jag aldrig ens drömma om att spoila huruvida han lyckas göra det i den här filmen.

Det här är en av de mer bortglömda Disneyfilmerna, och jag förstår till stor del varför. Okej, det är inte en jättedålig film, och "ett-färglatt-gäng-på-otroliga-äventyr"-grejen går väl nästan alltid hem, men den kan inte uppnå det där lilla extra som kan göra att man minns en äventyrsfilm flera år efter man sett den.

Problemet kanske är att ingen av huvudkaraktärerna, eller ens bikaraktärerna, är särskilt minnesvärda. Visst får vi veta vad de vill och vad de önskar, men inte mycket mer än så. Och vissa handlingar mot slutet av filmen tycks gå emot allt vi fått lära oss om dem under den senaste timmen. Sådant lämnar en bara kliandes i huvudet.

Om du vill se en något förbisedd animerad äventyrsfilm som låter dig upptäcka fantastiska nya världar så tycker jag att du ska vända dig till Treasure Planet eller Titan A.E. istället.

Betyg: 5/10

Han med glasögonen och vad-hon-nu-heter

Leviathan   (trailer)

En experimentell dokumentär om en fiskebåt. Se trailern!

Ordet "experimentell" bör skrivas kursivt i fet text och strykas under. När man pratar om Leviathan så betyder inte ens ordet "dokumentär" vad du är van att det betyder. Den är svår att beskriva, men jag kan säga att den inte nödvändigtvis syftar till att lära dig något konkret om havsfiske. Den har ingen statistik, inga talking heads och inte ens intervjuer med besättningen. Leviathan är ute efter något betydligt mer abstrakt än så.

Den vill få dig att känna hur arbetet på havet kan vara. Den vill få dig att känna lukterna och smakerna och få dig att höra ljudet av vågor mot skrovet och vatten som sköljer över den nyfångade fisken. Det finns inte mycket som liknar upplevelsen att se Leviathan, och jag säger det utan att vara helt säker på om jag själv tycker om den. Det är en film som inte leder någonvart och som egentligen inte vill något utom att göra sitt bästa för att transportera dig till en plats och till omständigheter som du antagligen aldrig kommer att komma i närheten av.

I vilket fall som helst måste jag ge den ordentligt med cred för vad den faktiskt lyckas med, vilket är att hålla en cynisk ungdom (nåja) av informationsåldern i trans under nästan en och en halv timme med bara lösryckta ljud och bilder.

Jag skulle aldrig garantera att någon alls skulle gilla Leviathan, men jag skulle ändå rekommendera den till nästan vem som helst bara för att låta dem uppleva något helt olikt allt annat de kommer att se det året.

Betyg: ??/10

En mås, flera möss

Filmer jag saknar någon djupare relation till. Ja vaddådå?

Hej där! Jag har haft en lite ofrivillig paus där jag inte haft just nån recension redo att lägga ut. Men nu har jag haft ett litet ryck då jag skrivit ihop en hel hoper igen, och jag kommer att fortsätta uppdatera varje onsdag.

Alltså!
Nästa uppdatering kommer onsdagen den 21:a oktober!

Holy Motors   (trailer)

En man blir hämtad av en limousine på morgonen och körs iväg till sin arbetsdag. Denna består av att klä ut sig till olika personer och leva ett helt annat liv under ungefär nån timme i taget. Vi får följa med, vi lyckans ostar.

Detta är en av de där filmerna som blankt vägrar låta publiken förstå vad som pågår. Man låter som en idiot när man i en recension säger att "det här är en konstig film", men dammit, Holy Motors är en konstig jävla film! Det finns helt enkelt ingen väg runt det! Jag kommer inte att ens försöka ge mig på att tolka de minst sagt bisarra saker som pågår i den här filmen eller ens låtsas förstå vad den egentligen vill ha sagt.

Den hade delar där den liksom glimmade till, trots att man egentligen inte förstod sammanhanget. Den hade också delar där den glimmade till just för att man inte förstod sammanhanget. Det vill säga den var så jäkla utflippad att man inte kunde annat än fascineras.

Med det sagt så kan man bara ta sig så långt i uppskattandet av en film som man inte förstår. Därför är det väldigt svårt för mig att rekommendera den som annat en märklig filmisk kuriosa.

Betyg: 6/10

me_irl

Inside Man   (trailer)

En grupp bankrånare belägrar en bank och tar ett 50-tal personer gisslan. Denzel Washington kallas in för att förhandla med dem, men eftersom tiden går blir det mer och mer klart att det nog inte är något vanligt bankrån eller några vanliga bankrånare som vi har att göra med.

Jag är oerhört svag för heist-filmer. Det vill säga filmer där fokus ligger på en grupp människor som samlas för att utföra en väldigt genomtänkt stöt, oftast för att få tag på värdesaker som egentligen inte tillhör dem. Det finns en väldigt lång och rik tradition av den här sortens filmer, men man kan väl säga att dessa kulminerade för den moderna tiden med Soderberghs Ocean's Eleven. Åtminstone är det nog filmen som de flesta tänker på när de tänker heist-film.

Jag gillar Ocean's Eleven väldigt mycket och jag skulle nog säga att Inside Man är nästan lika bra som den. De är dock väldigt olika filmer. Båda har intrikata planer, karismatiska huvudkaraktärer och en rad händelser som inte alltid är vad de verkar, men tonen är väldigt annorlunda. Inside Man är nog lite mer allvarlig i sin framtoning, även om karaktärerna bitvis är väldigt roliga.

Kan man kanske beskriva Inside Man som något i stil med "Ocean's Eleven möter Speed, med en matsked The Negotiator"? Jag vet inte om det är helt rättvist, men något sånt. Den gör i alla fall nog mycket bra och nog mycket annorlunda för att jag ska kunna rekommendera den någorlunda starkt. Se den!
Betyg: 7,5/10

Tjuv och polis

It's Such a Beautiful Day   (trailer)

Bill är på många sätt precis som alla andra. Han tänker på stora saker och han tänker på små saker. Han går till jobbet, han sover och han drömmer. På många andra sätt är han väldigt olika från oss andra. Det faktum att han bara är en streckgubbe är nog det minsta av dessa sätt.

Det är inte många som känner till Don Hertzfeldt. De som gör det känner nog till honom från Billy's Balloon eller Rejected. Båda helt strålande små kortfilmer med en väldigt distinkt stil och om du inte sett dem så ta 10-15 minuter nu och kika på dem.

It's Such a Beautiful Day är hans första långfilm (kallar man en film som är 62 minuter för en långfilm?) och den är rätt fantastisk på många sätt och vis. Det är inte alltid lätt att hänga med i vad som händer, men när den är rolig så är den väldigt rolig. Jag skulle nog detta till trots säga att den kanske är lite för lång för sitt eget bästa. Den hade inte förlorat särskilt mycket på att skala bort 5-10 minuter av de allra mest utdragna och konstiga delarna.

På det stora hela är jag dock rätt så nöjd. Den är värd att se, speciellt om man är ett Hertzfeldt-fan och kan acceptera hans lite märkligare sidor.
Betyg: 6,5/10

Väntar på bussen.

Det räcker för idag!

Vi ses nästa vecka!