Unga vuxna, existensiella kriser och datorer

Här kommer tre ytterligare filmer att sätta tänderna i!

The Maze Runner (trailer)

Ännu en film i den långa raden av filmer baserade på en populär bokserie för ungdomar som jag inte läst.

En ung man med vaknar med minnesförlust i en varuhiss som tar honom till en by(?) där bara unga män bor och har skapat en något ostadig tillvaro. Runt dem finns en gigantisk labyrint där farliga otäckningar lurar. Hur ska det gå?

Jag har inte mycket att säga om den här filmen. Den levererar ungefär vad man kan vänta sig och fungerar rätt bra som underhållning för nån kväll när du känner att du inte har något bättre för dig. Jag kan i alla fall säga att den lämnade mig nyfiken på nästa film i serien, så ett totalt misslyckande kan den ju inte vara. Dock inte heller någon större triumf.
Betyg; 6/10

Vackra ynglingar

The Zero Theorem (trailer)

Terry Gilliams senaste film om en programmerare i framtiden som sätts på uppgiften att bevisa att livet är meningslöst. Eller något ditåt.

Den var inte alltid helt lätt att följa, men jag tror ändå att jag i slutändan känner mig rätt positiv inför den. Visuellt är den väldigt imponerande och den har den där märkliga drömlika regin som Gilliam verkar gilla hemskt mycket.

Om du har sett några andra av hans filmer så kanske du vet vad du ger dig in på och kan justera dina förväntningar därefter. Jag är dock rätt säker på att det är en film som inte är för alla. Men se trailern och avgör själv om den ser ut som något för dig.
Betyg: 6,5/10

Vad kan vara ledsnare än Christoph Waltz i rymden?

The Imitation Game (trailer)

Vi får följa Alan Turing i hans kamp mot nazisterna. Mer specifikt hans kamp för att knäcka kodsystemet Enigma som nazisterna använde under andra världskriget.

Jag kan inte uppbåda mycket intresse att prata om The Imitation Game. Missförstå mig inte nu. Det är en bra film, men en bra film som vingklippts lite av förväntningar och de lovord som kastats över den. Den hyllades av många som en av förra årets bästa filmer och man pratade om vilken fantastisk skådespelare Benendict Cumberbatch var för att så förträffligt porträttera Turing.

För mig så var det en bra film, men inte mer. Jag kan inte komma på något som jag tyckte var särskilt dåligt med den (förutom kanske att jag tyckte att The 'Batch kändes lite väl konstgjord i sitt manér), men jag kan inte komma på särskilt mycket som jag tyckte var så ofantligt bra med den heller. En film som denna vill jag gärna tydligt komma ihåg några scener eller ögonblick från, även ett par månader efteråt. Det gör jag inte.
Betyg: 7,5/10

Benedict vet knappt själv vad han gör



En inkommande storm av recensioner och tips

Hej igen! Det var ett tag sedan nu.

Jag har gjort mitt bästa under det senaste halvåret för att skriva upp filmerna som jag sett på en lista. Tanken har varit att förr eller senare kommer jag säkert att få orken att skriva recensioner av dem. De senaste veckorna har jag inte haft särskilt mycket viktigt att göra, så jag fick lite feeling och plitade ihop en bunt recensioner.

Det visade sig att det kostar på att göra såhär långa uppehåll, så när jag var klar så hade jag skrivit fler än 30 recensioner av filmer hela vägen tillbaka till december. Jag kommer att portionera ut dessa under de kommande veckorna (månaderna?) och förhoppningsvis fylla på med ännu fler under tiden. De kommer inte att vara sorterade på nåt speciellt sätt förutom ett inlägg med bara svartvita filmer och ett inlägg med "blå" filmer (ni får se). Annars blir det bara en salig blandning av bra och dåliga filmer.

Den här bloggen kommer alltså att vara tämligen aktiv åtminstone ett tag framöver, så kika in lite då och då för nya filmtips!

---

Whiplash   (trailer)

Jag måste bara få det här ur vägen först. Om du läste mitt förra inlägg som listade mina favoritfilmer från 2014 så såg du kanske att jag beklagade mig över att jag inte hunnit se Whiplash och Gone Girl och att de mycket väl hade kunnat vara kandidater. Det hade jag rätt i.

Whiplash var den överlägset bästa filmen som släpptes 2014. Jag är ledsen The Babadook, jag älskar dig, men Whiplash är helt enkelt i en helt annan liga. Jag vill kanske till och med påstå att den kan vara en av de bästa filmer jag sett under de senaste 5 åren.

Vi får följa Andrew, en väldigt ambitiös jazztrummis på en väldigt prestigefylld musikskola. Hans talang blir snabbt uppmärksammad av skolans mest aktade lärare Fletcher - en bandledare som visar sig vara närapå sadistisk i sina metoder för att tvinga fram brillians ur sina elever.

Det är möjligt att jag gillar den här filmen oproportionerligt mycket både eftersom jag själv är trummis och för att den helt skamlöst och i fullt dagsljus propagerar för ett ideologiskt tänk som ligger väldigt långt bort från feel-good-tramset som vi normalt matas med i Hollywoodfilmer och som jag tycker att vi behöver betydligt mer av. Eller åtminstone som jag tolkade den. Dock så är det gott om människor som gjort en precis motsatt tolkning. Se den du och se vad du tycker. Oavsett vad man tycker om se trumslagare göra sin grej är regin, skådespelarna och manuset så jäkla starka att hela härligheten bara sjunger.

Betyg: 9,5/10

J.K Simmons gormar

Birdman   (trailer)

Michael Keaton spelar Riggan, en föredetting i skådespelarvärlden vars största claim-to-fame var att han för en massa år sedan spelade superhjälten Birdman i ett par väldigt populära filmer. Nu försöker han på ålderns höst bevisa för sig själv och världen att han minsann också har substans och konstnärliga ambitioner genom att sätta upp en lite småpretentiös teaterpjäs.

Ännu en film som mycket väl hade kunnat hamna på min topplista för 2014. Nu visade det sig ju att den vann en Oscar, så den behövde kanske inte min hjälp.

Efter att ha läst Film Crit Hulks analys av dess teman så känner jag att jag kanske gav den lite för mycket credit första gången jag såg den, men det är omöjligt att förneka den energi som sprakar på skärmen från början till slut när man ser den. Dessutom innehåller den ett par helt galna skådespelarinsatser från Ed Norton och Michael Keaton.

Betyg: 7,5/10

Förföljd av en tokstolle?

Gone Girl   (trailer)

Okej, det här är den sista filmen i gruppen som lika gärna hade kunnat vara på förra årets topplista. Jag lovar. Eller kanske inte.

Jag drog mig länge för att se Gone Girl eftersom jag inte hade läst färdigt boken än, men när filmens premiärdatum kom och gick, och boken fortfarande bara blev liggande och samlade damm så bestämde jag mig till slut för att se den. Ett beslut jag aldrig kom att ångra.

David Fincher vet vad han gör. Det har han bevisat många gånger och han gör det med Gone Girl också. Det är en film om våra relationer och de sociala masker vi bär, som är spännande och överraskande mest hela vägen igenom. En riktig höjdarrulle!
Betyg: 8/10

Det är aldrig för sent för en kram